Aftonbladet – 18 mars 1859, sida 3

vudhändelserna, måste vi tillåta oss att uti några scener inom samma ram framföra de handlande personerna med de omständigheter, i hvilka de äro inblandade. I:sta scenen. På sandrefveln. Hjelm, som varit i yttersta grad öfverhopad af göromål efter all den tid, som han uppoffrat åt kapten Geistern, hade nu på aftonstunden två dagar efter den sorgliga tilldragelse, hvarom Majken skrifvit hem, gått ut att röra på sig, men icke åt den sidan. dit promenaden vanligen ställdes. Fördjupad i affärstankar, var han just inne i en kalkyl af särdeles vigt, då han kände någon draga sig i armen. Och endast den omständigheten att tankekraften. förut var så högt spänd kan man tillskrifva, att han icke med djupare uppmärksamhet följde hvad vi nu gå att teckna. Någon vidrörde hans arm. Guds fred, herrel Hvad är det — hvem är det,.. han väckte till med en känsla af obehag... Ja så, det är ni, gamlemor... Vill ni tala med mig? Ja, kära herre, det vill jag visst det! Jag har köpt mycke färgesaker på Svartskär och färgat många färgeplagg till folket. Ah, jag förstår, ni önskar få lite kredit... Nå, ert lager är icke större än det väl går för sig. Gå fram till boden och helsa från mig... Farväl med er -Nej. ursäkta herre, det var inte för någon kredit jag ville omaka herrn; Börta på Udden kan gudskelof klarera sej: hon sätter sej inte i större farligheter... Men jag har spanat efter herrn i flere dar. Jag ville förtro herrn en sak, och jag har inte vågat gå rakt fram till. herrskabshuset,. eftersom jag, då kunde ha blifvit sedd af mågen. min, främe lingsfiskarn di kallarn.