Aftonbladet – 18 mars 1859, sida 2

och sade: Låt oss gifta ihenne med HoltY Skulden låg deruti, begriper du, att du ville gifta henne med min fiende, hvarigenom jag blef tvingad attskäffa mig en dårskap påhalsen. Men är det då så förfärligt det, som Holt kan ha gjort? t Qvinna, du måtte bestämdt ha satt dig i sinnet att få mig ursinnig! Du frågar ju precist som om jag skulle veta någonting. EHer tror du jag vet det? Nej, nej, det var en stor tanklöshet af mig att yttra mig så Nå, det var då väl att du inser dett Så snart jag fick reda mig, fann jag mitt misstag. Ifall du vetat något, hade du naturligtvis icke ifrat för partiet med Holt. Nehej, nehej, ty hvad skulle man säga om en sådan far... Man skulle anse honom väl förtjena den nesa, som en upptäckt bringat öfver hans. namn. Men aldrig kan någon antasta din heder derföre att du ville ha honom till måg, då du var omedveten om -hans mer eller mindre brottslighet. Du är en förträfflig qvinna, Beate-Marie... ha ha ha, en ypperlig qvinna! Af en sådan hustrus tal kan en bekymrad man bli tröstad ... Supponera emellertid att man kan tröttna på mindre godt än en sådan hemtrefnad som jag har. Ack, käre vän, tänk nu icke åter på en af dina rymningar! ; Rymningar ... hvar in i rödaste bh... får du sådana ord ifrån? Saken är i korthet den, att jag miste ner till Halland, der jag har några fordringar i ett hus, som snart går öfver ända.v Lyckligare vore det kanbända, om du läte mig verkligen se hvad du har på hjertat. Förakta icke mitt råd nu... Jag ber dig så innerligen!,