Aftonbladet – 18 mars 1859, sida 2

under julen, och -efter den, voro antingen utsinade och tomma eller åtminstone högst vattenfattiga, äro nu deremdt alldeles öfversvämmade, hvilket verkligen också var en af de största välgerningar, somi kunde hända oss. Vi tro nu att det i det närmaste ricker till för året, såvida det, annars ej skulle blifva allt för torrt och fattigt på nederbörd. — Upsala universitets katalog för innevarande vårtermin är nu utkommen, -och finner man deraf, att universitetets lärarepersonalför närvarande utgöres af 24 ordinarie professorer, 3 e. o. prof., 9 ordinarie adjunkter, 1 e. o. adjunkt, 38 docenter, 4 exercitiemästare, samt att antalet af de särskilda nationernas närvarande ledamöter tillsammans är 859, nemligen af Stockholms nation 94, Uplands 75, Gestrike och Helsinge 37, Östgöta 110, Vestgöta 86, Södermanlands och Nerikes 95, Westmanlands och Dala 82, Smålands 49, Göteborgs 51, Kalmar 21, Wermlands 72, Norrlands 68 och Gotlands 19. Af, samtlige studenter tillhöra 94 den teologiska, 135, den juridiska, 117 den medicinska och 513 den filosofiska fakulteten. — Magistraten och borgenskapets hrr femtio äldste ha i dag lemnat decharge åt stadens drätselkommission för förvaltning och räkenskaper år 1857. — Till den lediga amanuensbefattningen vid justitiekollegium har i dag af magistraten blifvit utsedd v. notarien N.J. V.-Kruse, som erhöll alla rösterna, med undantag af en, som tillföll v. notarien L. V. Samuelsson. — Då vi nyligen gåfvo en teckning af det lysande lefnadssätt, som under denna vinter förts inom vissa af hufvudstadens samhällsklasser, och i samband dermed anställde några betraktelser öfver den skada som ett sådant öfverdåd i ekonomiskt hänseende måste medföra, förbisågo vi visserligen icke sakens moraliska sida, ej heller det skadliga inflytande, som denna oupphörliga jagt efter nöjen måste utöfva på den uppväxande ungdomens fysiska helsa. Dessa följder äro så klara och tydliga, att de måste falla i ögonen på hvarje person med eftertanke. Klara och tydliga som de äro, kunna de dock icke för ofta framhållas, och det är oss derföre ett nöje att från Göteborgs Handelstidning återgifva följande uppsats, deri saken ses väsentligen från denna synpunkt. Efter några ord till inledning yttrar tidningen: Stockholmstidningarne hafva dock hufvudsakligen fästat sig vid de olägenheter för familjefädrens kassor, som det klandrade, öfverdådiga lefnadssättet anses medföra. Farligare torde det dock vara utur moralisk och sanitär synpunkt. Här finner sig en husmoder med sina ljufva döttrar bortbjuden från qväll: till qväll, det ges knappt en dags rast. Sedan största delen af natten blifvit tillbragt på supen, måste -halfva eller hela förmiddagen användas till sömn eller till den dvallika hvila, som skall ersätta sömnen. Knappt uppstigen, måste man tänka på den kommande aftonens toilett. Så sysselsättes sinnet uteslutande med bagateller, utan att hafva en stund öfrig för den allvarligare verksamhet, till hvilken qvinnan är kallad lika väl som mannen. Nöjet och glädjen blifva icke kryddan på en dag af gagnande, bildande: arbete, utan sträfvandets hela mål. Så uppstå der nöjen u:an glädje; lysande tillställningar, till hvilka en! gäst alltid troget, om ock sjelfbjuden, infinner sig: tråkigheten, ledsnaden, denna bedröfliga ennuin, hvarsspöke jagar dennas. k. vackra verld, som icke förstår, att fikandet efter nöjet utgör just förjagandet af glädjen. Och i denna sorgliga uppfostringsskola offra fäder och mödrar på den goda tonens altare sina döttrars rosor, både kindens och själens; i den skolan blir af den unga qvinnan, uti hvilkens hjerta måhända månget ädelt frö sökt uppspira, en ytlig och kylig, förtidigt vissnad salougsdam. Och de unga herrarne sedan? Men de hafva dock alltid någon nyttig sysselsättning, hvilket dock ej hindrar att ju de blifva biaseradev, mätta på balnöjena, med deras fadda s.k. konversation, och sålunda kännande behofvet att söka de grundligare förströelserna — efter balen. Äfven i fysiskt afseende drabbas de unga qvinnorna i första hand af förstörelsen. Hvarje fakultet, såväl af andlig som kroppslig beskaffenhet, måste öfvas och härdas, för att ej förslappas och förtvina. Så utgör kroppsöfningen, harmoniskt utförd, ett hufvudvilkor för kroppens helsa. Och försummelserna i detta afseende hämna sig grymt. Att en mor kan förglömma detta, har alltid synts oss obegripligt, vittnande mera än allt annat om den s. k. konvenansens och fåfängans makt, att mnedtysta naturens röst. Dessa vådor, som ligga uti värt falska soI cietetslif, synas oss större än de ekonomiska. Det må vara svårt, att hafva bortslösat sin förmögenhet, och att, såsom förströelsernas slutliga frukt, skåda en ekonomisk ruin; men svårare ändock är förstörelsen af moralisk och fysisk kraft, Det är då fattigdomen först uppträder i sin rätt hemska gestalt, under det att en fattigdom, som bäres med friska själsoch kroppskrafter, mången gång kan tjena att upprätta och väcka en slumrande förmåga, i stället för att nedtrycka. Få menniskor äro derför så beklagansvärda som de, hvilka ej skulle kunna bära sin förmögenhets förlust. En menniska i denna belägenhet är den mest osjelfständiga af alla. Och dock är det i denna ställning det stora flertalet af våra förmögnare klassers söner och döttrar befinner sig; det är frukten af deras vanvårdade uppfostan, af ett sällskapslif utan högre syften, af — den goda tonen. — — Vi meddela ur en irländsk tidning Cork Emwxaminer, följande utdrag ur den der intagna