Aftonbladet – 17 mars 1859, sida 3

i Högqvarteret Kronoby den 17 September 1808. i : Mina älskade föräldrar! ji Jag har ej allt sedan Grisslehamn funnit i något ställe som jag kunde skrifva ifrån, ty i postkontoret följer högqvarteret, som är vida I ekildt ifrån armån. Sedan vi ända till Auj gusti månads slut gått och drifvit. på. sjön, i fingo vi ändtligen debarquera i Christinestads i Debarqueringen gick på en deg och om -näti ten marscherade vi 1 mil till Lappfjärd. Vi ;lågo och sofvo som bäst då larm slogs och ijag fick lemna min sköna bädd. Affären påstod 5 å 6 timmar, men der fick intet-batteri vara med. KRyssarne blefvo slagna och vi för: följde dem ända til Ömåssa; 2 mil från Lapp: fjärd. Här gjordes halt och armån :marscherade tillbaka 2 mil härifrån, då öfverstelöjtnant Druva detacherades med 500 man samt ;2 kanoner under mitt befäl, för att :här qvars blifva medordres: att stå till sista man. Här var en jemmerfull belägenhet! Folket I sågo sig 2 mil skilda från armån posterade mot ryssarnes hufvudstyrka. Mitt folk leds. nade, de sågo uppländningarne lösas af hvar afton, men fingo sjelfva i nio dygm oupphörs ligt ligga på fältvakt och blifva tillika med mig många nätter och många dagar genoms blötta af hällregn. Intet annat än min ömma vård öfver dem kunde afhålla dem ifrån: att klaga; jag använder alltid :och gerna mina öfverflödiga penningar af mitt traktamente till deras bästa: 9:de dygnet om morgonen blefvo vi häftigt attaquerade.. Jag skulle sjelf för första gången gå i elden, jag skulle föra mitt folk ör första gången dit-och: jag skulle med 2: anoner försvara platsen mot fiendens oändligt många både haubitzer och kanoner. Hvilken svår belägenbet! Den första var ej svår, jag tog genast kall min och förblef-kallyden andra var värre, mitt folk var för första gången i elden, de sågo efter kulorna och sprungo bakom just i den mest afgörande stunden; g kunde icke springa efter, utan gjorde sjelf 5 mans tjenst vid. kanon. Dås affären. hade saktat sig något, gick jag, fastän något döfs vad af trötthet; efter dem, föreställde dem. deras feghet; då de alla sprungo fram som tända ljus hvar och en på sitt ställe. Här stupade folk som gräs. . Nu-gällde: det, vi. res tirerade, kossackerna gjorde.:3 gånger chock på mina blottade kanoner, kastade sina pikar, men jag mötte dem med drufhbagel, och de retirerade. På detta sätt fortsatte vi affären under en beständig eld i 5 timmar och; retirerade 114, milj då halt gjordes. Här kom Drufva med bela officerskåren, omfamnade mig, tackade mig för det jag frälst dem; folket hurrade och önskade mig en beständig välfärd. : Snart derefter fingo vi en batalj, den långs varigaste och blodigaste som någonsin varit i detta krig. Denna stod vid Oravais och varade från 6 om morgonen till kl. 11 om aftonen. Jag underhöll ensam ända tills middagen elden med mina kanoner, då: jag vid denna tiden blef blesserad. : Deskulle just släpa bort mig, då en af mina karlar berättade att jag var kringränd. Jag repade mig, satte mig på en kanonhäst, ty min egen var skjuten, lät folket hurra, satte mig främst i spetsen, ropade: kamrater följen migl. Jag kommenderade. marsch-marsch och slog mig igenom fienden, som tog emot mig med fälld bajonett. Jag fick 3 kulor uti kappan och minga af mitt folk blefvo stuckna. Generalerna Adlercreutz och Vegesack tackade: mig på: det högsta. Om morgonen skulle jag gå utiatt rekognoscera, då jag fick en kula ge nom mössan, hvaraf jag föll omkull. Jag upptäckte fan bakom sten, tog geväret af en: soldat och sköt ryssen. Om aftonen mot skymningen fick jag en ny blessyrzoch släpade mig till närmaste by, der jag låg tilldess fiendens :kulor kommo in genom fönsterna. Jag hade blifvit qvar, om inte en ädel officer, som jag ej ännudärt känna, kastat mig på sin rygg och vi kommo lyckligen undan. Vår förlust är säkert 2000 man och 30 å 40 officerare. General Aminoff, den ädelmodige mannen, tog upp mig, och nu mår jag temlis gen väl Farväl, älskade och dyrkade föräldrar och syskon! lef alltid väl! önskar eder beständigt tillgifne son, bror och vän. Wilhelm von Schwerin. Generalen skyndar så på; att jag inte får tid att uppräkna den mängd förlorade officerarb af Upplands och Westmanlands reges menten.n Detta den unge hjeltens första bref från valplatsen blef också! hans sista. General Aminoff, som efter slaget vid Oravais öfverreste till Åland, der Gustaf IV Adolf då befann sig, var den förste som underrättade om Wilhelm von Schwerins död, till-följdvaf de i sista striden erhållna sår, på samma gång han vitsordade de i brefvet omtalade bedrifter, hvilka jemväl i de officiella rapporterna med största loford. omnämdes. Så. började och slutade Miltiades och Themistokles beundrare och efterföljare. Den nattro., som Miltiades segrar icke gåfvo HoRom, gaf honom döden; men dessförinnan, och tidigare än Themistokles vann sin lager, vanh Schwerin, knappast mer än gosse, sins Att) vid. blott 15 års ålder: gå 1 striden med den grånade krigarens kallblodighet; att, sjelf sksgglös, uppmana gamla soldater till mandom och mod; att midt under kulregnet, med.; bargdomens rosor ännu.påckinden, ensam vid sin kanon göra 5 mans: tjenst och 3 gånger tillbakaslå devilda kossackernas chocker; att sedari, ehuru sårad, kasta sig upp på en kanonhäst, sedan hans egen häst nyss förut blifvit skjuten, och slå .sig igenom en öfverlägsem-: skara af fiender, — det är i: sanning.en bragd som: icke bleknar vid sidan af någon bland: Iam! enn ttochistörlon unntänlknate: dat Sr.