Aftonbladet – 17 mars 1859, sida 2

Men vi sköla icke äfhöra: den! delen, som angick syndapenningen, ehuru, förstås, främlingsfiskaren icke begrep entusendedel af det, som Holt ville ha uträttadt: Främlingsfiskarens karakter bestodafen slågs egen blandning: Han var, såsom man vet, icke främmande för en och annan: olaglighet, särdeles ett och annat skälmstycke mot vraklagärne, men han hade sin egen logik, hvarigenom han uppstälde dem så, att han tyckte sig kunna stå i synnerligen godt förhållande till räkneboken, somvskulle upplåtas på den stora domedagen. Nu aflägsnade sig Holt, icke alldeles så nöjd som han väntat, men i alla fall temligen belåten med sitt nattarbete; af hvars utsäde han hoppades få upphemta sådana fruk ter som kunde bringa hans hämdtörstande själ någon svalka. I sammanhang med detta kapitel få vi nämna att följande middag, under Hjelms frånvaro, främlingsfiskaren sökte herr Holt i boden; och då han ej fanus der, gick han dristeligen uppför trapporna till kontoret — det var en så vigtig sak angående ett litet parti ostron;. Med detsamma hviskade han något åt gossarna. Hvad vidare blef följden af detta besök, som endast varade några minuter — ty Holt gick genast med fiskaren ned i bodkammaren — får man sedan erfara. n I 14 KAPITLET: : Mellan Kiss, hans hustru och verlden. Hvad du har sofvit oroligt denna natt, min vänt sade frö Moss till sin man, då han en morgon vaknade och fann sin trogna bälft sittande helt ängslig vid sängen: å pHvad vill det säga, Beate-Mariet: Sitter duhär ocklyssnar efter hvad jäg talärisömnen?