Aftonbladet – 17 mars 1859, sida 1

ETT. KÖPMANSHUS I SKÄRGÅRDEN). ROMAN Ar ENILIE CARLEN Dörren till förstugan öppnades sakta. Och efter 4vå minuter trädde, med smygande, steg snedt öfver stuggolfvet värden och Holt in i sidkammaren, der den senare genast lät de darrande , benen få hvila. Han satte sig på ungmors: egen blåmålade kista med tulpankrans och namn på locket, lutande hufvudet mot mormorspulpetens gamla bugtiga framsida. Jag har. en ljusbit här i staken som jag skall tända eld pålb förklarade främlingsfiskaren artigt under ett sakta hviskande. Holt isvarade ej. Och först sedan det tända ljuset blifvit framoch återflyttadt för luftdragets skull från det illa: hopfogade fönstret, vände sig Holt och tog plats vid bordskifvan på en gammal kubb efter en afbruten mast. En vet hvad det kan vara omp, tog fiskaren åter till ordet, förvånad öfver Holts tystnad,snär en herreman söker opp en fattig fan Vid den här tiden. Kan jag vara herro till någon tjenst? Det är icke fråga om smugelgods! svarade Holt kort. Hvad kan det då vara frågan om — det är jag inte god till att begripa. Det är en .vigtig sak — mycket vigtig.. ganska vigtig lh 7 : Det hör jag herrn säger, men jag blir inte slugare för det. , ; . J är en dugtig karl, en, modig karl, har Jag hört; Tollel ; Det -vill jag riktigt nock tänka sjelfver! ) Se A. B. nis 1—47, 49—58, 61 och 62.