Aftonbladet – 17 mars 1859, sida 1

Den som. förfjenar belöningen, skäll väl emottaga den! yttrade Holt intalande. Nå, inte vill jag göra den stackars kapten den ledsnaden att neka... Men herrn har inte sagt ut-ordet än2 Samma morgon,, återtog Holt, som min bolagsman hittade packan ...... Kors, det :var så sant — ja, det var Hjelmen det :. Hade någon annan. haft opp packan förut? Hvem skulle. kunnat det så nära Svartskär... Nå; samma rworgon, säger. jag, hade jag varit tidigt ute och -kom just gående mellan. klipporna, då jag fck... Nej, herrej omaka sej inte längre, ifall meningen är att det skall gå på den trallen, för nej gu sådana historrer gåi mej! Hjelmen är allaredan så känd, att ingen skulle tro mej, och jag skulle inte tro mej sjelf heller, om jag hade något farligt att förkunna om honom. Den der slentrian kan jag utantill... Vill du-eller vill du icke skaffa dig någon sto förtjenst? , — Förtjenst vill jag nock ha, men inte får den komma af oskyldigt blod. Holt hade så. när bitit af:sig sina egna fingrar vidden pina, som marterade honom. Saken var: nemligen den, att främlingsfiskarens rykte var sämre än han sjelf. Han var känd som gömmare af smugelgods, men ingen talade om dem, hvilka begagnade hans tjenster. Medan Holt sökte återvinna jemnvigten i sinnet, gick Tolle -ytterligare i råd med sig sjelf; och så hette det (ty han var grufligt frestad, och han kunde åtminstone höra hvad det egentligen menades): Såg herrn med egna ögon att Hjelmen gjorde något? Nej ... Hvad jag, sett och kan taga på min