Aftonbladet – 16 mars 1859, sida 3

Och inbilsk; stolt och envis, till makten dock för.sveg, för jordens potentater han ville stifta lag: Sen Bonaparte han tussat möt sig och nordens tirid, hån vidt och bredt upptände det grymma krigets brand. Han fattat det begreppet att Bonaparte just varv det skriftens lösta vilddjur, som talets tecken bar: Och ryssen, jemte dansken, kom med i spelet då — mot dem och hela verlden befallde ban oss gå. Kavat ban tänkte träda i Carl den Tolttes spår, drog bättre åt sin halsduk och strök så opp sitt hår. I landet fanns ej pengar. -— den varan tagit slut. med folk och mycket annat sea kriget kort förut: När så han satte riket mot ödet i paroll, han :säkert icke egde sin hjerna i behåll. Ach man ur huse föstes till kampedust och strid — han sjelf kröp bakom-spisen, och vakten stod bredvid. Så blef det ett kolorum med trämma och kanon: vi drabbade tillsamman, och ibgen gaf pardon. Men ho förmår att-strida möt öfvermåkten jeimt -— och ingen -mäktar ändra hvad ödets lag bestämt. Vi kämpade med mandom, tvi kämpade med mod, och alla marker rökte af idel svött :och blod. Ej ord förmå att skildra den svenska trans sorg: 9, fasa, blygd och hesa — förrådt blef: Sveaborg. Gå bara på! skrex kungen från spisen, der han satt — han råd ej ville höra. Så illä var det fatt! Hvad krut och kulor spårat på dödens bleka fält åg grymt till offring skördadt afsjukdom-och af svält... En tredjedel af riket var i vår oväns våld och säkert hela staten till undergången såld. Gå på, gå på, ... Men ordern fann ingen lydnad mer — till slut de stolta böljor sig måste lägga ner ...... Den månad hade. inträdt; då Mars allt med sitt skägg plär locka alla barneni solljus utom vägg. En månad högst olyckhg — man märke dertill lagt — för alla svenska kungar, som illa skött sin makt). Då ställde Adlersparre sin marsch från Karlsta stad och skref. till svenska folket ett vackert präntadt blad. Och honom följde krigsmän; ett härbåd oförskrämdt;: att sätta af en nn uppblåst var alltjemt. å, Så vådligt inbilsk var Sin, att han bestämt för sig itt.nu emellan bröder begynna inhemskt krig. Men Adlercreutz i Stockholm vid luntan passat på: nan sprang gerad till slottet, der hofvet stod på tå. Man gick så framikammarn, der kungen än satt still, och yred ur handen spiran — och Greiffen hjelpte till. Ich derpå blef det riksdag. Då kläddes utan prutv : han mänteln af och kronan och släpptes sedan ut Ved fienden, som halkats -:mot hufvudstadens port, slötsfred— och detvar visligt, fastäni nödtvång gjordt. Ven lagen, som värdt skrifven för folkets höga rätt, len blef tyvärr ett Båstverk och tillskars alltför-natt; All heder dock och vördnad ske dessa :djerfva män; som så.bedrefvo saken att:Sverge finnes än! Sitt gods och lif de Sätte för allas val på spel, ich derför ärans lager har konimit dem till-del. Vårt lof, j ädla skuggor, förnims: till eder gå ör det att våldet ensamt ej. mer kan handla så! ch Han, som leder sölen, nog tänder upp den dag, lå folket sjelft får skrifva sin egen viljas lag. 3 JG. Carlen.