Aftonbladet – 16 mars 1859, sida 2

Platsen tillhörde nemligen en gammal sj mansenka, som färgade och rökade åt hela trakten: och hvars spis derföre alltid var lika fylld inom som utom. Enkansdotter var gift med främlingsfiska ren), såsom gumman kallade mågen, emedar han var ifrån södra: skärgården och icke så arbetsam och gudfruktig som hennes eger gubbe varit i tiden. Eljest var hans namr Tolle Persson. Den fattiga familjen -— mormodren, man nen, hustrun och fem barn — låg i sin djup: sömn; Marinen och hustrun innehade der fyrstolpade sängen med vaggan bredvid oc två små barnstackare liggande emellan far oct mor, hela sällskapet liksom öfverströdt af der genom madrassens remnör urfällna hafstången På andra sidan stod möormörssängen, ganskå snygg, med ungmors bästa lakan, ren hästtäcke, och rundtömkriog omgifven med flera streck, der alla slags firgade, till torkning upphängda saker bildade de underbara ste draperier, bestående åf kjortlar, garnhärf: vor, tygstycken, förkläden, strumpor, vantar, halsdukar och :å vidare i brokig blandning., Men om detta utgjorde sparlakan utanföre, så var äfven sängväggen innanföre beklädd: der hängde rökekorf, fårbogar, juleköttstycken, sill och köljknippen, att ej förtiga en hel rad små grisehufvuns, — 7 Anledningen dertill att gumman här förvarade sin anförtrodda egendom kom deraf, att hon var en ärlig själ ocWatt hon ej visste sig kunna ersätta skadan, om något kom bort d. v. s, om något af barnen i en hungrig stund fick lust till sin nästas gods i trots af mormors kristliga förmaning att lära sig skilja mellan mitt och ditt. Till sist hade stugan, nästan midt på golfvet, en annan säng, ett stort tråg, i hvilket de två äldsta arfvingarne — tvänne gulhåriga