Aftonbladet – 16 mars 1859, sida 2

sig i magasinet. Nog finge han gerna misstänka-hvad som helst, men ej se. Ändtligen blef det fullkomligt stilla i bodkammaren. Det kunde antagasatt gossarne somnat. Holt satte ;sig upp. Den, söm nu betraktat honom, kunde ha trott sig skåda en uppenbarelse från underjorden. : Med hufvudet. slappt nedhängande åt ena axeln satt han en stund, vaggande af och an på balen. Derefter drog han upp först klockan och sedan en blindlykta, som han påtände. Lyktans matta och bleka sken upplyste till en del dessa labyrinter och mörka klyftor, bildade af de på hvarandra staplade lårarne, lådorna och långa hyllraderna med sockeroppar och krukor, mot hvilka här och hvar reste sig uppstoppade hvita säckar med påhängen af en och annan ditkastad bastmatta, så att hvar och en sådan säck förvillande liknade en menniskofigur. Har jag kommit ned i sjelfva afgrunden! Han rusade möt dörren, öppnade och stängde den. Och först då den friska vinden från lastageplatsen fläktade öfver honom, kände han sig fullkomligt återtaga herraväldet öfver sig sjelf. oo Han smög sig sakta bort öfverstockar, stenar och brädhögar, men icke åt den sidan, som låg till kapellgården. 13 KAPITLET. Holts nattarbete. På yttersta udden af det sandref, som sträckte sig utefter södra stranden af Svartskär, låg en fattig fiskarstuga, nw inhöljd i de nattliga dimmorna. Men äfven om dagen läg stugan i dimmor, hvilka härrörde från den eviga rök, som derifrån uppsteg.