Aftonbladet – 16 mars 1859, sida 1

Om han trodde. det kan jag inte-säga, men han. ville åtminstone. inte höra på det örat. Och med. detsamma. gick. Janne tillbaka--in i bödkammaren och tillåste magasinet, för sig sjelf. undrande på att ,Holt ändå icke tagit värre vid sig möjligheten att herr Hjelm misstänkte honom för ny olaglighet i handeln. Nu först hördes Gustafs steg utanföre. Bra, bra... förträffligt... Jag komplimenterar mig för denna. ide! sade Holt då han blef ensam. Nu torde-herr patron ha. fått: klafven till det, som han hittills icke begripit och som-just derföre gjort honom såstort bryderi... Dumma blod, fördömda nerver, som ingen mans mod kan få i sitt: våld ...... Lurendrejeri — ja, om det så visst vore lurendrejeri Jag hade för mig Han kastade sig på en bomullsbal med armarna under hufvudet och försökte tvinga sig till:en timmas sömn. Men sömnen var ej så lätt funnen. I. stället kommo tankar af en förtärande beskaffenhet och började åter tända eld i hans hjerna. . Jag bar aldrig försökt mig förr pådet här ... Denna, natt skall jag aflägga mitt andra prof... mitt bästa prof... . Samvete — jag tror icke på något annat samvete än nödvändigheten . Ar icke nödvändigheten en sträng husbonde?, Han vred sig sakta af och an. på bomullsbalen. Det är lukten af de starka kryddorna som angriper mig... Ja, nödvändigheten är samvetet, och hvad är det som -bildar den. slutliga, den, befallande nödvändigheten, hvad annät än en kedja af oundvikliga lagar. Han reste sig. på..ena armbågen, liksom han ärnat stiga upp, men han sjönk straxt tillbaka ned igen. Först kommer en handling. Vi se knappt