Aftonbladet – 16 mars 1859, sida 1

Dumhufvud! mumlade Janne, då kamratenvar utom dörren. Bodkammaren hade tre dörrar, der: ena ledande till sjelfva boden, den andra, genom hvilken Gustaf gått, åt förstugan och köket. Den tredje förde till ett magasin, fullt med packlårar, fjerdingar, säckar och andra saker. tillhörande bodhandeln. Så snart Gustaf väl stängt efter sig, ryckt Janne till sig ljuset och begaf sig in i magasinet, hvars ytterdörrar åter ledde ut till lastageplatsen. Sedan han satt ljuset ifrån sig, öppnade han dessa dörrar. Holt stod utanföre och trädde skyndsamt in. Din signal lät mig veta att Hjelm är hemma. Men sjung inte så fördömdt högt en annan gång — ett mindre fulländadt få än Gustaf skulle Ha dragit misstankar... Hvar är han? Jag kunde bara hitta på att skicka honom åt köket. Men der ger han sig alltid i prat. Skynda dig tillbaka igen! Jag dröjer här tills jag väl fått ta emot hvad jag väntar. Men tänk om patron Hjelm visste att jag är med i rådetly Hvad då för råd? Du vet ju ingenting egentligen; och dessutom, så snart Jag öppnar egen handel, blir du icke bodbetjent, utan bokhållare hos mig.. Ja, det litar jag på... Men står hästen i godt förvar på Vestragården?, Naturligtvis... jag måste åter dit... Senare på natten kommer jag ridande hem, och då slår jag På förstudörrarna som vanligt... Men spring nu in igenb Baraste ett enda ord! Jag bör nämna att Gustaf misstänker något — han ville med all makt tala om det för patron i qväll Kors, för tusan — men han trodde väl icke på det?x