Majken, som skulle öfverge mig för kapellgården, finner sig derborta ? Åh, hon finner sig alltid, der hon kan vara nyttig, och det kan du lita på att Hon blef. Ja, hvar är hon icke det! Jag tycker hvad hon skulle välkomnats af kapellpredikanten sjelf, utledsen som han lär vara vid sitt tråk och sin gästfrihet .. Men återvänd nu till kaptenenl Du må tro att sakerna vände sig snart: Sedan känslorna tagit ut sin rätt, ville han ha reda på en mängd detaljer, hvari jag var fullkomligt främmande. Det ser ut som om ett svart dåd blifvit begånget på våra stränder. Hvad säger du ? Att den döda qvinnan måtte varit plundrad innan jag hittade henne... Nå, när kaptenen fick höra att hon ej egt på sig hvarken en bleck!ådå med dukater eller en juvelring, föll han i ett sådant gränslöst raseri: — a norlunda kan jag ej nämna det — att både jag och de öfriga fruktade för att denna sönderslitna själ snart skulle fullkomlEgt slita sönder det nötta band, som sammanhö!l den vid kroppen.o Min gud, min gud, sade Emilia med hela sitt medlidsamma hjerta i ögonen, hvad detta var rysligt, och besynnerligt sedan... Men hur gick det med. honom? För ett par timmar lemnades han åt läkar rens och fruntimrens omsorger, hvarunder hang enligt doktorns berättelse, flera gånger bedt Majken bada hans tinningar med: det kylande vattnet, emedan hon såg så jordisk ut och alls icke liknade en dröm eller en dimbild.n Det der var då tydligt en fantasi. Troligen är han ännu sjuk. (Forts. följer.)