räckligt hemma i sakerna; och kaptenens vaksamma öga ... ..kan ingenting uträtta i ett främmande land. Lemna derföre åtminstone detta bekymmer, ty sakerna gå minsann sin vanliga gång, antingen herr kaptenen någon dag förr eller sen kan träda i verksamhet. . Ja, låt oss lemna detta ämne och komma till det andra, det som enskilt rörer mig... Ni hade lofvat att gifva mig fullständiga svar — hur har ni hållit det löftet? Ack, herr kapten,!dessa sista dagarnes sinnesstämning har ju varit gruflig, och uppskakningen i går sen — huru våga... Våga — men hvad är det då att våga? Jag vet icke allt hvad jag misstänker, men i morgon skaffar jag mig sjelf upplysning. Ni skall få den här, och mycket säkrare än bos domaren, hvilken ni vill besöka, och det på ett sätt — ursäkta min öppenbjertighet — som känske icke kommit honom att tro på, de påståenden ni ärnat framställa. Nu gick en nervryckning genom kaptenens lemmar. Deruti kan ni ha rätt! svarade han. Jag borde visserligen ha tänkt på någon vård om mig innan jag gaf mig ut; men hur i öfrigt en förlist man visar sig kan just göra .detsamma, då ban får tala med en person, af hvilken han hoppas att blifva förstådd. Och ni tror, kapten Geistern, att det finnes någonting, som kan kan begripa, men icke vi?, SDet -har jag icke sagt — jag säger blott att nicalla bär icke vill begripa den enklaste sanning. Så fort jag börjar tala om brefvet och de opartiska män, som skulle fördela den summa lådan innehöll, ge era miner och blickar straxt tillkänna ;att j tron på någon sinnesräbbbiog. Hur kan jag då annat än vilja söka personer, som lita på mitt ord.n Ni bör förlåta oss och ni skall förlåta oss,