Ja, så sade han verkligen. Och det rör mig för det orden kommo från denne af mig värderade man. -Eljest — en rodnad syntes på den bleka pannan — är jag som befälhafvare tillräckligt känd att ej behöfva något annat intyg än mitt eget ord att ha gjort min pligt till det yttersta. Nåväl, när nu era ansträngningar kunna räknas er till godo i den stora räkenskapss boken deruppe, så bör det dessutom vara. af vigt att rederiet får: del: deraf, hvad det också troligen får genom konsuln och naturligtvis er-egen sjöförklaring. Ni är inne i sådana ämnen, ni, en så ung qvinna? Jag önskade, kapten Geistern, att Di i mig bärvidlag icke såge den unga qvinnan, utan blott menniskan! Dessutom förstår ni att en uppfostran på kusten — Skageraksskären förstå att uppfostra — gör äfven qvinnan förtrogen med de saker och frågor, som till: böra kusten. Hvad är då er tanke vidare? ;Den, att om ni varit aldrig så frisk, aldrig så verksam, kunde ni ändå omöjligen ha hin? drat prejerier och olagliga tillgrepp att ega rum med. det bergade vrakgodset, lika litet som ni kunnat Kindra detta gods att uppflyta än vid den stranden; än vid den; än under igen, än under natten — ja, sjelfva kom: missionärerna bli plundrade på sina förhopp! ningar att vara ensamma om fångsten. Då fartyget strandat, är det ju dessutom konsuln och agenterna som skynda att;taga affäreti om hand — och skall icke kaptenen ha alla bestyren genom deras händer?, ; j C Ni riktigt förvånar. mig! Ifall: jag vöre okunnig om allt det der, skulle ht vara ef god lärmästarinna. Men ehuru, Herran vare pris, detta är mitt första haveri, är jag till