ET? KÖPMANSHUS I SKÄRGÅRDEN). ROMAN AF EMILIE -CARLEN, Utan att kasta mer än en half blick på främlingen, gick hon fram till fadern, helsade horiom med en bjertlig smekning och sade helt lugnt: : Nu kan pappa gerna få gå tillbaka till sina förrättningar. Vården om kapten Geistern tillhör ju egentligen mig. Då blir det bäst, jungfru liljedagg, att hon sitter hemma och sköter sitt åliggande! För män är det skäligen besy....., Resten af meningen försvann i en stark harkling, och så klef den gamle kapellpredikanten med stora steg in till sig. Nä gick Thorborg fram till kaptenen och sade med mild röst: Det var illa gjordt att vilja bereda oss en sådan orob Han uppreste hufvudet och såg på den unga flickan med en lång och förebrående blick: Hvilken rättighet har ni här att: betrakta mig som en fåne och lägga band på min fria vilja? Täcktes ni svara härpå?, Vi ha den rättighet, som -vi förvärfvat oss genom vår vård om herr kaptenen under dess sjukdom. Och må ni ursäkta mig, ifalljag nu anser tvifvelaktigt om vi bade sätt i den förmodan att herr kaptenen är alldeles frisk.n Men jag förklarar er att jag är det — och derjemte förklerar jag er att jag upprer ser mig mot detta tvång öfveren främling. Jag har icke nekat att jag under ett par tre daar, eftet det jag blef bergad från vraket, efuunit mig uti ett tillstånd. som kanhända ) Se A. B. nis 1-—47, 4955.