Aftonbladet – 12 mars 1859, sida 3

FRANKRIKE. I ett memorial, som municipalrådet i La Villette uppsatt mot dekretet om staden Paris utvidgning ända till befästningsmurarne, förekommer följande pikanta ställe: Huru skulle vi väl kunna glömma, att Monitören den 19 Nov. 1852 i sin icke-officiella afdelning innehöll följande rader: Man försöker i Banlieuen sprida ryktet, att regeringen i samråd med municipalrådet i Paris beslutit, att oktrojlinien skall utsträckas ända till befästningsmurarne, för att hädanefter läggs denna pålaga äfven på den befolkning, som bittills varit derifrån befriad. Det är lätt att inse, i hvilken afsigt illasinnade utsprida denna osanning. Partierna, som veta, huru Pariserbanlieuen vid hvarje tillfälle visat sig tacksam mot prinsen och honom tillgifven, samt med hvilken ifver densamma nästa söndag änmnar gå att rösta för kejsaredömet, hoppas genom denna falska underrättelse vilseleda henne och afsvala hennes nit. Kroken är alltför grof, att befolkningen stulle kunna nappa på den. Hen känner alltför väl prinsens lifliga sympatier för henne. Huru skulle väl hon kunna tro, att den, som genom , att nedsätta grundskatten med 27 millioner redan återskänkt åkerbruket de beryktade 45 centimerna, och som städse sysselsätter sig med att minska de skattebördor, som trycka de arbetande klasserna, beslutit utvidga denna börda eller göra den tyngre? La Villette har en industriel befolkning af mer än 32,000 personer. Denna kommer att hårdt drabbas genom fördyrandet af lifsmedlen och de för de särskilta industrigrenarne erforderliga råvarorna. Endast en obetydlig del ef fabrikaterna komma Paris till godo; de flesta gå till utlandet. Äfven jordegarne drabbas hå:dt af åtgärden. Förut har mången bosatt sig i Banlieuen, emedan man der kunde lefva billigare än i Paris. Hädanefter blir lefnadskostnaden der lika stor, men bostiderna sämre. Sannolikt komnernu en ny befolkning att bosätta sig utom fästningsverken, der den kan njuta samma fördelar som förut inom Banlieuen. Hvad som gäller om La Villette, gäller om hela Banlieuen och dess ganska betydliga arbetarebefolkning. ENGLAND. Den 2 dennes höll parlamentsreformkomiten ett möte, dervid resolutioner enhälligt antogos, hvilka förklara den ministeriella reformbillen oantaglig, men deremot gilla Brights reformbill, hvilken betecknas såsom ett nationalbehofvet tillfredsställande förslag. Äfven West minster reformand registration-society protesterar mot förstnämda bill, hvilken vore Snarare att anse såsom ett steg tillbaka än ett steg framåt. Vidare har reformkomitån i Norwich afgifvit en dylik protest mot förslaget, hvilket betecknas såsom en skymf mot nationenr. Enligt en för parlamentet framlagd berättelse uppgick Englands fonderade. statsskuld den 1 sistlidne Februari till 790,616,409 och den ofonderade till 17,283.700 . Hr Horseman påyrkade den 4 dennes i underhuset framläggandet af alla de fördrag, Österrike afslutit med mellersta Italiens stater; understatssekreteraren i utrikesministeren, br Fitzgerald, hänvisade i anledning häraf hr Horseman till parlamentets bibliotek. — Hr Stapelton framställde en interpellation rörande Donaufurstendömenas union, men svar vägrades å ministerens sida. — Krigsministern general Peel framlade derefter budgeten för armen. Hr Bright iog sig häraf anledning itt beskylla regeringen att smickra Napoleon och på samma gång visa sitt misstroende geaom öfverdrifvet stora krigsrustningar, hvilkas följder kunna blifva fruktansvärda. Hr Brights tal lemnades obesvaradt af ministrarne. SPANIEN. Från Madrid skrifves den 28 Februari: Diskussionen öfver detta års budget går raskt undan. Det säges, attså.snart densamma blifvit voterad, skall ministeren äfven framlägga inför cortes 1860 års budget. Offentliga arbeten, isynnerhet jernbansbygnaderna, bedrifvas i så storartad skala, att landetsingeniörer ej äro tillräckliga. Från Mexiko hafva beklagansvärda underrättelser ingått. Europöerna, särdeles spanionerna, bafva måst uthärda oerhörda misshandlingar och våldsamheter. Spanska undersåter hade hos spanske konsuln i Mexiko begärt hjelp och beskydd. ITALIEN. Piemonts regering skall hafva anbefallt sardinska sändebudet i Washington, att draga försorg om, att de från Neapel förvisade politiska fångar, vid deras ankomst till Förenta Staterna, ej skulle Jida någon brist, samt att et! ångfartyg skulle ställas till deras disposition. för att föra dem till Turin. Detta arrangemang har naturligtvis förfelat sitt ändamål, sedan de politiska fångarne landstigit uti Irland, och således ej kommit till Amerika, såsom iämnadt var. Sardinska kabincttets åtgärd var emellertid eguad att vinna det italienska folkets varma erkänsla. Uti Neapel cirkulerade rykten om konungens död. Neapolitanska presterskapet ämnade till H. M:t insända en med 12 biskopars underskrift försedd petition, hvaruti anhålles. att konungen, såframt han lefver, täckes derom underrätta allmänheten, emedan landet ej kan längre vara utan all regering. På senare tider hade man ej hört ett enda ord från konun gen i regeringsärender, och ministrarna vågade icke på egen hand företaga det ringaste. TURKIET. Från Bucharest berättas, att den deputation från Donanufurstendömena, som ämnade sig till Konstantinopel för att erhålla Portens godkännande af furst Couzas val till furste, blifvit förbjuden att beträda turkisk botten; emedan de turkiska myndigheterna på deras pass funnit påskriften: De förenade furstendömenar. Det kejserliga österrikiska generalkonsulatet hade till och med vägrat mottaga de från de förenade furstendömenas regering afsända noter, blott derföre att det sigill, hvarmed de blifvit förseglade, innehåller nämde ord: Den nyvalde moldau-wallachiske fursten hade utfärdat en proklamationy hvars början var af följande lydelse: De förenade furstendömena. Vi Alexander Johan I, genom Guds nåde och nationens vilja furste uti Moldau och Wallachiet, helsa alla närvarande och komN