Aftonbladet – 11 mars 1859, sida 2

ilade till Holts rum — der nyckeln var ur — och--sedan nedför trapporna och in i boden. Säg till herr Holt, gossar, att jag önskar tala ett par ord med hönom ! Genast, så fort han kommer hem, mamsell Majken — han är borta åt Inlandsön för närvarande., Jag tyckte att jag såg honom nyss. Då måtte det ha varit hans vålnad, ty det är säkert att han inte är hemma., Majken återvände. Vi kunna icke annat göra, mina vänner, än skratta åt våra egna skymningsdårskaper. Din Järgtan efter din man och min längtan efter Gudmar har satt vårt blod i oro ... Kom, låt oss gå in och få brasan att flamma, så blir det ljus i både rummet och tanken! Hvad de tre -kassorna beträffar — du glömde busets egen — kan man vara lugn. De bli ej rörda af andra händer än herrarnes. Tjufnad i sådan skala har dött ut vid Bottnafjorden. Mina vänner,, sade Thorborg, sedan de åter inkommit, jag får ej dröja längre. Kanske gjorde jag mycket orätt, som gaf mig hemifrån, då Gudmar var borta. Hvad — vill du resa? Väntar du icke tills du får sällskap med din bror? Nej, kära Emilia, bed mig icke! Ifall något skulle ha inträffat — det Gud förbjude — så är det ingen, som har den makt öfver kaptenen som jag, fast han i allmänhet Visar mig temligen mycken obenägenhet. Dig? frågade bägge på en gång. Jaja, icke skola väl alla se mig så som ni ser migl, svarade Thorborg med ett småleende. Men jag tröstar mig med att jag gagnar honom, och det är nog. Efter en qvart hade Thorborg rest. Och efter ännu en qvart hade de qvarblifna vännerna fått nytt sällskap.