Aftonbladet – 11 mars 1859, sida 1

Ja, det kan ni vara öfvertygade att han både inger deltagande och attjag erfar det. Men må Gud och denne beklagansvärde främling förlåta mig, att jag ofta fruktar att ban skall göra någon olycka med sig! De här sista två dagarna har han sett så förfärligt grubblande och dyster ut. Också öfvervar han 1.går på förmiddagen sina uppflutna matrosers begrafning; och det var obeskrifligt hjertgripande att se huru han genomsökte hvarje vrå på kyrkogården och ett par gånger gick förbi det lilla korset, hyarunder hon hvilar — ty han fann icke den granitvård, hvars tillvaro ännu utgör hans fixa idd.v ; Ack, stackars, stackars man! sade Emilia... Men säg, hvad menade du med att han kunde göra någon olycka — tänkte du på sjelfmord? Han vore icke den förste sjökaptenn, upptog Majken ämnet, som bland våra klippor fallit på en så förtviflad utväg, då lifvet tröttat alltför mycket... För många år sedan låg vid en af Skageraks hamnar en kapten G-—son, som gjort haveri, men sedan fått fartyget repareradt. Under tiden hade uppstått ett så olagligt prejeri, eller rättare rofferi, ä bufvudagentens sida, hvarjemte så mörka uppräden egt rum mellan honom och kaptenen, utt det väl väckte en oerhörd fasa, men intet nedlidande med den nämde agenten, då denne lagen före den till afresan bestimda mMOrgoren, kallad af en biljett från kapten G—sor, nträdde i kajutan och fann denne hafva mörlat sig sjelf. Men icke nog dermed: han ade äfven med sitt blod skrifvit agentens amn på väggen jemte några förfärliga ord, ydande på ruin och förbannelse. ). Gud, hvilka rysligheter det händer här på ustlandet sade Emilia, dragande andan ... ) Sann händelse.