Aftonbladet – 10 mars 1859, sida 2

10 KAPITLET. Klöfverbladet 1 Majkens rum. Ack, att den Thorborg då aldrig kommer! sade Emilia och såg väl för tionde gången ut genom fönstret. Hon är minsann så oumbärlig der hemma nu, att hön med knapp möda lärer komma ifrån. Men. hon kommer dock lika säkert som att jag nu finner det onödigt att vi längre dröja med kaffet. Det var Majken som, för ett par timmar sedan anländ, till Svartskär, fällde detta yttrande. . Så innerligen dumt det vorer, återtog Emilia, om hon icke slete sig lös och skyndade hit nu, när herrarne äro borta — din herre också, kära Majken! Du förlåter honom ju att han ej hade en aning om den lycksaligheten, att du skulle komma hit i dag och derföre, i brist på bättre; följde med Åke på morgonen till spanmålsauktionen. Det är så sällan vi få vara alla tre tillsammans, att vi nu riktigt skulle njutit vid kaffet, brasan och våra små förtroenden. Du skref ju ordentligt att du icke ville skicka häst och åkdon förgäfves.s Ja, jag anbefalde detsträngeligen, i trots af både kaptener och gumsar — ty nu taga vi oss friheten att sätta kaptener 1 stället för gamla Vivikas prester ...... Men, min kära EmiJa, jag får förklara att jag blir Kögligen stött