Aftonbladet – 10 mars 1859, sida 2

har lidit så förfärligt, att nibör ha medlids:nde med mig; och förlåt... förlåt än en gång... ni ser;att jag öfvermannas ..... Han snyftade högt. Thorborg rörde sig ej förrän det våldsamma anfallet saktat sig. Då sade:hon: .Hur kan ni tala om att jag skulle ha något att förlåta er...... Men vi ha pappa straxt ur kyrkan — Jlofva mig att ni hemtar er innan dess, eljest skulle han tro att jag icke förstått att rätt behandla er! Det tror jag, åtminstone stundom, att ni. förstår... Och nu känner jag med visshet att jag inom ett par dagar blir fullkomligt i stånd att reda hela min i sanning villersamma:belägenhet, och då får ni icke undvika att svara på frågan efter min hustrus hviloplats. Nej, den skall då icke döljas för er.v Sedan skall jag sjelf resa till domaren. Jag måste hafva en fullständig upplysning om hur allt blifvit verkstäldt. främst vill jag trycka den mannens hand, som först förde henne under tak — han blef ju rikligen belönad ?, 3 Hvar och en gjorde sin pligt emot henne, och derföre behöfdes ingen annan belöning än den inre tillfredsställelsen. Icke för er... Men bergarlönen hoppas jag blef rundligt tilltagen? Läste ni sjelf mitt bref?, Nejl svarade Thorborg med en viss förlägenhet, ty hon fruktade åter för någon oreda i hans sinne. : Nå, det är detsamma — rätten läste det... Och er hand band hennes krans? O, hvad jag. derför välsignar er! Och om jag en dag lär mig att betrakta er som en vanlig gvinna, det jag -dock fruktar icke sker, ty Tyst med detta... Nu ha vi pappa här — akta er att nämna för bonom någon enda af era underliga fantasier! Minsann, skulle ni