Aftonbladet – 10 mars 1859, sida 1

för er så olyckliga klippor, skall ni med ån: ger tänka på er orättvisa, ty hvad rår meuniskan för, om en högr. makt befaller öfver hennes andliga verksamhet, medan hennes kropp ligger viljelös sluten i sömnens tängsel?n Det är dock något hemskt i allt det der... Stackars flicka, jag beklagar er! Det bör ni icke, herr kapten! Hvad denna I högre makt tillåter behöfver ej en jordisk mask beklaga. En skarp tillrättavisning — kanske förtjent... Och ni känner ingen harm ? Jag — visst icke... I er he aliga motvilja lyder ni ju-ett slags lag, som ni ej kan moötstå. Det. är den återståe: de sjukdomens och ett otroget sinnes lag. Vid en annan tidpunkt vill ni nog erinra er mig med vänliga känslor. -Men zommer den ej, så vill jag ändå, i trts af er rätt barnsliga motsträfvighet, blifva er vårdarinna till både kropp och själ. Geistern syntes rörd. . Efter några ögonblicks begrundande svarade han: : ,Hvad ni sjelf är för en egen blandning af öfvertro och sundt förnuft! nJag,, återtog Thorborg med fast röst, är en blandning af tro — icke öfvertro — och sundt, ödmjukt förnuft. Ert umgänge med mig, som i sanning icke bar någonting svärmiskt, skall göra er godt; och när ni öfvervunnit iotrycket af det för oss ofattliga i vår bekantskap före den på Ufklippan, så skall ni tillstå att den blir lik ett svalt bad öfver ert heta och oroliga sinne. Kanhända... hör... Om ni icke talar oförnuft, vill jag böra er, men jag tänker cke mer gifva er tillfälle att beskrifva er vedervilja. Ni kan icke förolänipå, herr kapten, men det är under er egen värdighet att lerånha mig dessa förtroenden