Aftonbladet – 10 mars 1859, sida 1

ETT KÖPMANSHUS I SKÄRGÅRDEN). ROMAN EMILIE CARLÄN. Vi återvända nu till söndagsförmiddagen. Pastor Guldbrandsson hade just nyss upp: stigit. på predikstolen — öch Vivika höll i köket för Storke-Pelle sin predikan, hvilken dock hölls i betydligt dämpad ton, ty hon hade stor respekt för den danske kajtenen, som satte så vådliga ögon på henne, när hon bäddade — då Thorborg utan en skymt af bryderi steg in till den främmande, som nu låg på soffan, fördjupad i det villersamma arbetet att få fullkomligt rätt på sig sjelf. Sjukdomen var dock, såsom vi nämnt, nu bruten till förbättring. Thorborg hade ganska väl märkt att han ännu hade liksom en rädsla för henne och att han hellre såg hos sig Gudmar eller fadern, Sven Dillhufvud eler till och med Vivika. Men det föll. henne icke in att bäröfver känna sig förnärmad. Hon beslöt blott, då det var åt henne söm hans vård af: doktorn blifvit anförtrodd, att småningom söka borttaga hans ovilja, öfver hvars tillvaro hon ej ville göra några forskningar, emedan den kunde härflyta af flera skäl. Godmorgon, kapten Geistern! Godmorgonl Min bror sade mig, då han nyss red bort att herr kaptenen haft en lugnare sömn i nat och att det i dag säkerligen blefve en mycket bättre dag.. Kaptenen svarade cj. Är det icke bättre i dag ? Thorborg nal) Se A. B. niis 1—47, 49—56.