Aftonbladet – 10 mars 1859, sida 1

j Sade jag er något? Ni hade då, liksom när ni väckte mig der borta på klippan, helsningar från henne. Jag höll mitt bufvud så, att ni måtte tro att jag ej såg er — men tyvärr gjorde jag det. I Och hvarföre tyvärr? Derföre... ser ni... att jag ej ville unna er den glädjen. Ni ville icke unna mig den glädjen? Hvarföre ställde ni er emellan mig och henne, min hustru? Och huru kunde ni det, om den här luftkroppen är en verklig kropp? Kapten Geistern... hör mig med uppmärk samhet och låt icke era möjligen qvarstannade feberfantasier draga bort de rediga tankarna — ty ni är redig, om ni med kraft vill vara det. Aha, ni ärnar taga makt öfver min själ — akta erl sade han med ett visst hot. Den må för ögonblicket vara svag, men den älskar intet främmande Jedband. Förstår ni? . Fullkomligt, och jag svarar: Så mycket bättre! Öfvertyga mig nu att den icke är en svag mans själl, Ni talar till mig med en sällsynt frihet Blodet steg hastigt upp och färgade kinderna högröda, ögonens klarhet lyste dubbelt och pannan rynkades — detta, var tydligen ett vredens missnöje. Ni vet, återtog. Thorborg, utan att gifva akt på dessa röreler, ni vet, herr kapfen, att drömmar kunna vara af märkvärdig, till och med öfvernaturlig beskaffenhet., I Drömmar... ja, ja, drömmar — det är nog santl ; . i Mins ni att jag vid vårt första möte på Ufklippan sade att jag igenkände er genom en dröm? Ja,y jab Nåväl, jag vill nu berätta er hvad som hände mig för omkring ett år sedan... Jag