ETT KÖPMANSHUS I SKÄRGÅRDEN). 0 CROMAN. Ar EMILIE CARLEN. Hon fick nemligen se den högförnäme Olle i Bjelkeboda, ättlingen af den blå sölkesmässhakeny sitta i samma bänk med den stvre Bernt Karolusson, elfvahundraåringen, öch det i förtroligt hviskande samtal till: Och allt emellanåt såg Karolusson öfver till qvint nobänken på andra sidan, der ung Kerstin Ingegärd Olsdotter från Bjelkeboda satt och nöp på silfverspännena i psalmboken, under detHon med högra handen sköt fram och åter den rödrosiga silkessjaletten på hufvudet, så att den sökande ickefickse alltför mycket af hennes friska solbrynta kind. Ahba, tänkte Majken: efter dessa observationer; Jag: kommer nu ihåg att Bernt Karolusson blef enkling för sju månader sedan och att böstrun gjorde honom till egare af halfva förmögenhetön och förmyndare öfver den andrä: Och-tnu tänka visst socknens två storheter slå sin glans: och rikedom tillsammans. C SR Denna slutsats roade henne så mycket, att hon dervid i för en stund glömde sin egen missräkning. ; Men nu var gudstjensten slutad, I dag uppehöll hon :sig ej söm vanligt på kyrkbacken: hot steg genast till häst och flög bort från både beundrande och klandrandeblickar. eg Detta är då första gången som min egen befälhafvare nartat migla Denna anmärkning, tolkande Majkens för) Se A. B, nils 147, 49—83,