Aftonbladet – 8 mars 1859, sida 2

Hjelm — 90, hvilken herrlig hämd på honom, den kalle, öfverlägsne, försigtige kompanjonen, hvilken aldrig utom i affärerna nedlåtit sig att utbyta ett förtroligt samspråk! Hvilken hämd på Emilia, hon, som till den grad föraktade den misstänkte älskaren, att hon slutligen värdigats visa honom en medlidsam vänlighet! Hur beter, jag mig för att kunna reda och rätt verkställa detta? Det vetjag icke ännu — men det skall ske! Så visst som jag heter Wilbelm Holt och jag denna natt marterats i den mest rödglödgade afgrund, skall han dela den... det svär jag vid denna samma afgrund...... Du vaknar väl vu, du tjusande qvinna, och sträcker dina smekande armar mot den öfversälle mannen... Vänta, vänta — jag vill se edra ansigten blekna under fasan id en laga anklagelse för stöld — likstöld...... Nu måste jag dock sluta allt inom ett jernpansar och afbida tiden. nen Har herrn rigeln före? frågade Uljana, som kom för att elda. xJa, är det något så underligt! svarade Holt; och erinrande sig att han icke gått till sängs, skyndade han att tillskrynkla bädden, hvarefter han öppnade dörren. : Jesses, hvad herrn ser ut — han är ju likså blek som döingskapten derborte i kapellgåln ! CS : Dumma nöt — han ligger ju i feber, Nej då, det febrar sej intel förklarade Uljana stött. Sven Dillhufvud har varit här på morgonen med en breflapp från löjtnanten till patron, och Sven sa att han var ganska på bättringen. ; Gör dina görmål, och slamra intela 8 KAPITLET. Hvad Möss supponerade. ; Men kära barn, hvad är det för en tokig