Aftonbladet – 8 mars 1859, sida 2

stulet på den rika, präktiga och vackra mamsell Majken Moss! Dessa voro unga, med sina slupar och galeaser eller skonertar nyss hemkomna sjökaptener från de stora rika fisklägena, först och främst Fjällbacka — en hel liten stad med tiodubbelt mera rörelse och lif än mången verklig sjöstad — och vidare från Lysekil, med flera kilar. Men tyvärr var det ingen som ens i sin egen tanke hoppades attsticka ut jaktlöjtnanten, i trots af att alla kände. det hans trolofning med det firade Majblomstret icke hade hopp om att slutas med något bröllop. Majken tänkte nu icke det ringaste på de unga skärgårdskaptenernas förtjusta blickar: hon tänkte på den ståtlige finske kaptenen, hvilken hon sista gången såg i Qville kyrka, och på de blickar, som han då sände, icke till henne, utan till hennes granne, den unga frun från Svartskär. Sr En varm suck steg ur Majkens varma hjerta... Hon såg i tankarne den sista stunden af hans korta lefnad. Hon såg honom under det kalla vinterstycket på Sotenäs strand, sjelfbeherrskande, modig och stark i sin ensamhet, falla för sin besättnings andra myteri. Och oaktadt Majken icke hört hans sista ord, kände hon sig ändå öfvertygad att han ej i denna stund ångrade att han icke låtit sin stolta själ gifva vika. Jany, sade hon.med en ny suck, kan har öfverkämpat sitt — vårt står qvar, och hvem vet huru snart den kampen börjar. Men som ytterligheterna alltid ligga hvarandra nära, föll Majkens blick och tanke nu, under kungörelsernas uppläsning, på den mest olika och märkvärdiga tilldragelse inom kyrkans murar, ä , (Forts. följer.)