Aftonbladet – 8 mars 1859, sida 1

liga bild. Hon halflåg i en hvilstol framför kakelugnen med tåspetsarna sträckta mot pallen, och eldskenet. kastade sin belysning öfver hela hennes gestalt. Huru ofta bade. han ej från någon vrå betraktat henne under en sådan vårdslös hvila! Och från denna njutning — ty i sömnen förlit han all hennes skuld — vaknade han nu... Hvilken motsats! Frossan, som skakade den unge syndaren genom märg och ben, lät honom ytterligare bifva för det ljud, bangs egna tänder åstadkommo. Hela rummet föreföll honom befolkadt af grymma, hånande väsenden, som skrattade i alla tonarter åt hans ångest och wille draga honom med sig långt hän till ännu djupare djup, 3 Nej, pustade hen, ljus gkall jag ha..., Svafvelstickorna stå derborta på bordet. Jag måste bemanna mig... jag måste stiga upp ...... Ts — hvad hör jag... det är en andes lätta steg... Någon smyger bestämdt öfver golfvet... Jag ser någonting lysa i mörkret... Någon andas ända inpå mig... eller kan det vara. min egen andedrägt som låter dubbel...... Nej, jag vill hellre dö med ens, än utstå detta.n Och nu, famlandeframför sig med händerna, flyttade han sig sakta, steg för steg, tills han nådde bordet; der han började trefva omkring efter svafvelstickorna och det obrända ljuset... Men hvad var det för kallt som han snuddade vid — hvad blef det nu för en hemsk klang? Det var. blecklådan, som han sopade ned med. armen, jemte ringen, hvilken rullade långt utåt golfvet. Hans knän svigtade — han kände liksom en välgörande svimning velat beröfva honom medvetandet, men detta blef tyvärr qvar, fasthållet af en annan skrämsel: En dörr öppnades på nedra botten — det