Aftonbladet – 8 mars 1859, sida 1

hem ..; Fördömda natt... Moss hade rätt: jag eger ej geni-nog att undvika handlingar, som äro bäst att uraktlåta. En.usel snikenhet bringade mig på fall. Geniet öfvar snikenheten på annat sätt! Jag skulle, som ban sade, ba börjat hos: dottern; Ångern Häröfver blef för bonom ett nytt lidande, en ny gissel. — Ifall jag nu varit förlofvad med Majken, hade detta band bestämt kunnat skydda mig, om, om det ofnöjliga händer... Omöjligt är det dock icke, Kanske hänger redan stormen öfver mitt hufvud... Och hvem tackar jag då för att det sista räd !ningsankaret sviker mig? Hvem ilannan än shenng, som tändt i mitt hjerta denna osaliga låga, som kom mig. att glömma allt, att belt .öch hållet tappa hufvudet...1 Ah, jag måste. fundera, fundera! En utväg till räddning skall finnas, en. utväg till hämd .. I Hade jag jeke en gång en ide -— men huruwnu kunna använda den .; huru .: burasai sku Dosoddig re. EST TIS SNRA PE Medanschan allt tyngre och tyngre fördjupadessig iden sväfvande oredan af sina tankar och dessa antogo än: fattliga, än ofattiiga former, hvilka ovexelvis höjdes och sänktes på pröfnin gens ovigtskålar, förföll han så. småningoih i! ett tillstånd, som shyarken var sömn eller vaka, men -hvilket.dock slutligen öfvergick i en verklig, tung SÖMN ...e.eeesesesdsee Väggklockan slog 12. Han spratt upp och vaknade, vaknade ill fullkomlig besinning. Det var mörkt och kallt i rummet. De svartnade bränderna hade. ej en gnista eld, och ljuset hade brunnit ner i pipan, qvarlemhande endast detta obehagliga os, som så starkt och1henligtinverkar på sjukliga nerver. Deti fasa, som grep Holt vid detta uppvaknande, kan knappt målas. Sömnen hade I föregycklat honom Emilias intagande och far