sig för att erhålla betalning. MUSIK. Hr Richard Dybecks aftonunderhållning med nordisk folkmusik egde rum sistlidne lördagsafton i De la Croixs salong, och det visade sig äfven nu, genom det stora tilloppet af åhörare, att dessa aftonunderhållningar af allmänheten omfattas med oförminskadt och varmt intresse. Det berättas till och med att, utomdet att mången måste till följd af att inträdeskorten voro: utsålda, vända åter med oförrättadt ärende, äfven åtskilliga personer, som erhållit sådana, men som till följd af den stockning, hvilken egde rum vid ingångarne till salongen, icke lyckades att der få inträde och, tröttnande vid att tillbringa hela aftonen endast i de yttre till salongen angränsande rummen, mindre belåtne aflägsnat sig före soirns slut, hvilket gifver en förnyad erinran så väl om att inträdeskortens antal måste rättas -efter det större eller mindre antal åhörare salongen kan beqvämligen rymmå, som ock om den mångåriga saknaden af en rymlig och i akustiskt hänseende fördelaktig lokal för musikaliska tillställningar i vår hufvudstad. och hvaraf bristen isynnerhet är kännbar vid hr Dybecks aftonunderhållningar och vid långfredagskonserterna:. Soiren började med den vanliga inledningssången på Orsamelodien: Mandom, mod och morske män,, utförd, likasom de öfriga körerna, af musikaliska akademiens elever, hvarefter upplästes en af hr Dybeck författad uppsats om Axel och Valborg samt Dragsmarksdalen i Bohus län, hvari hr Dybeck bland annat yttrar, att hån anser mindre de derstädes befintliga minnesmärken förvissa -om att Axel och Valborg der lefvat, än den omständigheten, att mången af. allmogen i denna trakt kan upprepa den nära 200 verser långa visan utantill, då man i andra landskap endast plägar känna några verser deraf. Derpå afsjöngos åtskilliga verser ur den vackra yisan fyrstämmigt. Högtidsstycken i svenska landsorter, icke förut gifne?, följde nu. Dessa voro satta för orkester och utfördes, likasom öfriga instrumentalpjeser. af Mmdre teaterns kapell. Alla voro de särdeles . vackra, men skiljande sig ifrån hvarandra genom en för hvar och en egendomlig och skarpt utpräglad karakteristik. Brudalåten? från Herjeådalen, som utföres vid bröllopsgården, då gästerna anlända från kyrkan och emottagas af ?brudkårlarne?, samt Bröllopsstycket? ifrån norra Westmanland, som spelas näst före vigseln, äfvensom gillesmarschen från Rönebergs härad i Skåne tycktes företrädesvis utmärka sig för sin gammaldags, djupt nordiska anda. Särdeles märklig var äfven den melodi från Vesterdlalarne, som uppspelas då dens. k; ?Björnen? (sista ölsåen) mbäres i bröllopsstugan, och det deri förekomtnande diminuendo häntydde verkligen på festens annalkande slut. En lätt glädje andades i ?Ro-låten? ifrån Helsingland, som begagnas till hvilöstycke emellan den egentliga bröllopsdansen och den s. k. bortdansningen?, och ekot deri -var af-en särdeles vacker effekt: XFör öfrigt utfördes en talrik samling af våra vackraste folklekar :och visor, såsom den herrliga ?Domaredansen?,; den djupa, allvårligr Kämpen Grimborg?, den sköna Blomman ibland blommor alla?, upptecknad i Westmanland, de tvenne folkkoralerna ?Väktare, hvad lider tiden? och Jag önskar all verldens kloster vore bränd, med flera, lels satta för kör, dels fyrstämmigt, för solo och så vidare. Äfven förekommo vexelsånger, hvari icke mindre än tolf folkvisor voro äl och fyndigt sammanställda till ett helt, som utfördes af herre och fruntimmer :t kör, med ackompagnement af piano. Såväl det-goda valetaf melodier till dessa vexelsånger, söm stillhela programmet i öfrigt,y förtjenar att af hvarje vän af vår sköna folkmusik med tacksamhet erkänrias, och man måste -derföre. så mycketmera beklaga, att utförandet: af-dessa sånger i allmänhet så föga motsvarade det herrliga musikaliska innehållet. Det föreföll nemligen ieke blott såsöm omdet med körernas inöfning gått alltför, knapphändigt tillväga; men derigenom att de sjungande icke: tycktes känna eller ens ana den rika poesi som lefver i dessa melodier, förfelades ofta helt och hållet det rätta uttrycket deraf, hvarpå såsom: ett exempel ibland flera må nämnas det torra, det melodiska uttrycket alldeles massakrerande och ytterst pinsamma utförandet af sången om Kämpen Grimborg?. Om man jemför de vackra resultaterna äfven i konstnärligt hänseende, hvad sjelfva utförandet beträffar, som hr Dybecks äldre aftonunderhållningar företett, då han utan trakasserier från småsinnets sida kunde erhålla biträde af våra bästa sångare och sångerskor, med hvad denna afton kunde i den vägen istadkommas, så blifver jemförelsen mycket aedslående, då orsaken dertill hufvudsakligen torde kunna sökas i den omständigheten, att man: på det håll, der man af många skälutan tvifvel borde med ifver och förkärlek ha omfattat tillfället att kunna medverka för den soda saken, i stället med afvoghet och dåliga indanflykter sökt undandraga sig: att lemna något bistånd åt den man, som med oförtrötsad nitälskan och med det varmaste intresse arbetat för att göra den svenskavisan och len svenska folkmusiken kända, förstådda och