Aftonbladet – 5 mars 1859, sida 3

. nyligen i ett tal: till-Heshamsåkerbrukare ! klubb lemnat några sådan: uppmuntrande upp :lysningar rörande de ny: ste förbättringarne åkerbruket : och dess ut igter för främtiden som äro behöfliga nu, då många landtbrukar ; vemodigt jemföra de 4? shillings (36 rdr rmt Pr quarter (15, tunna) om de nu erhålla fö I sitt hvete, med de 80 st och deromkring, son de icke längesedan bek. mmo. Mr Grey bör Tjade med att lyckönska klubben till förökan jdet af dess bibliotek och det tilltagande anlitandet deraf; enl gt hans -åsigt va detta ett af de väsentligaste elementern: till åkerbrukets befrämjande; Han kastade er blick på jordbrukets tillstånd i England vic detta årbundrades början och sade att; i han: tanke, de förändringar, hvilka sedan försig. gått, befriade jordbrukarne från beskyllnitr gen för långsamhet och slöhet i produktionens förökande. Men: jordbrukarne ha arbetat under ofördelaktiga förbållanden, hvilkå icke betunga andra näringsidkare. De ha ati kämpa emot allehanda -hinder, söm läggas dem i vägen af jordegarne, hvilka besitta Jordbrukarens:. produktionsmedel och hvilka mycket långsammare än mängden af farmers följa med tidens affärsbegrepp och handelsanda. (Vi anmärka för tydlighetens :skull ati största delen af Englands jordbrukare ära farmers — arrendatorer, och att jorden eges af adeln.) Mr Grey framdrog förbättringarne i får: skötseln sedan århundradets början. Ni mins väl attvvid den tiden plägade man låta fåren gå och söka. sig en knapp föda på magra betesmarker, och Här de hade uppnått hvad man ansåg för lagom ålder, togos de in under tak och göddes: Det sättet duger: ej nu för tiden; Då fingo vi en liten smula ull hvarje år af fåret, och när det var två eller tre -år,. gödde vi det till slagtning. Nu deremot tas fåret in: ett -helt-år förr, när det hår gått på god jord, och senast vid två års ålder på magrare bete. Att: dröja fulla två år skulle bli ansedt för grof misshushållning. Nu föras får till torget efter 14-15 månader, och af får vid: denåldern erhålles lika mycken ull som förr af får, hvilka gått två år längre och upptagit er jord.l Sammålunda är det med boskapen. -Hemligheteni konsten att åstadkomma dew största produkt; vare : sig af ox-eller: fårkött, 7 är dett; att aldrig låta kreaturet bli så svultet eller: illa medfaret att .det--går tillbaka det: allra minsta. Det skall: hållas:så att:det oupphörligt gårframåt ända från första månaden efter födseln, och man. skall aldrig låta det tappa det hull det fått; ty om ett kreatur förlorar en månad, så behöfves en annan. månad innan det tar upp sig igen och ytterligare:en månad innan det kommer riktigt i godt skick och trefnad. Hemligheten är således den, att man ända frånkreaturets födsel icke någon enda dag får lemna ur sigte att dess ändamål-är att slagtas.? (I England nyttjas icke oxarne till dragare.) Han mindes -den tiden då knappt någon dagsverkare i hans trakt smakade kött. Nu deremot ser man en slagtarbod i hvarje by, och slagtarens kärra aflemnar kött vid hvarje stuga. I samma mån sonY köttproduktionen stigit, har också sädesproduktionen gått framåt, emedan den ena ger märing åt .den andra. Uppfödandet af kreatur ökar gödseltillgången, och deraf följer ökad växtlighet. — För öfrigt rekommenderade mr Grey utsträckning af fårafveln, såsom rätta sättet att ersätta låga spanmålspriser. Beträffande: redskap, gödsling och landtbruksarbete: äro framstegen ännw ingalunda slut. Ärmu återstå för detta land tider af stora framsteg och stor välmåga. Jag anser jordbrukaren för tillverkare af föda, och han. kan jemföras med hvad annat slags tillverkare som helst. Förbättringarne i den ene tillverkarens redskap och arbetssätt ha alldeles samma verkan som i den andres. Förr i verlden satt väfvaren i sin koja vid sin enda väfstol och sköt sin spole från morgon till qväll, och efter tre till fyra veckors arbete tog ban ändfligen ned sin väf. Lika långsamt gick det för arrendatorn af ett litet jordstycke med en ofullkomlig plog och illa konstrierade redskap för öfrigt... Den tiden var hvarken, lycklig eller produktiv, ehuruväl. en och annan;-som icke känner: den, torde anse den mycket arkadisk.?Konung Ferdinand af Neanel.