Aftonbladet – 5 mars 1859, sida 3

En folkskald.i våra dagar. i (Forts. från torsdagsbladet.) : Med dessa och dylika perlör uppdök, för utt bruka en bild från fränska förhållanden, Jasmin ur provinsens djup till hufvudstådens ljus. Nodier lät redan i Oktober samma år 7 n artikel ingå i -Tempsv, hvari han ledde RR Jasmin, såsom en högst: märkvärdig företeelse på den.litterära horison:en, hvars skrifter niled meddelande af någrä lerur öfversatta fragmenter:han kritiskt-belyste, -amt prisade återuppkomsten af litteratur på provinsdialekterna, isynnerhet på den urgamla sascognermunarten, helt visst deri otrogen aka-; lemiens, anda, hvarjemte han särskilt lofordade och uppmuntrade Jasmins sträfvande, att ge-,, nom .gedigna arbeten upplifva sitt sköna molersmål och. om-möjligt, bringa det till. dess; förra: rykte. År, 1837 fanns; I Majhäftet af. .Revue des deux, Mondes hans biografi af, Sainte-Beuve,. grundad på hans ; egna Sour., benis,. Under tiden hade Jasmin diktat mer,. och mer. Under loppet af år 1836 hade af honom utkommit, flera epistlar, såsom, tillfäl-:; lighetsdikter, bland. hvilka isynnerhat.en, af-. igger ett-rörande-vittnesbördom-hanschjers.t s gedigna, obestickliga enkelhet och renheten i hans känslor och önskningar. Episteln är riktad till en rik åkerbrukare (å un riche; agrivultur) från Fotlouse; som ifrigt uppmat?? nat honom att ila till hufvudstadens. solljusa verld. NYYEEARNNN rst. Bern Sh, gg Vi meddela början. af. dikten, men vilja; först bedja läsaren -att ej bedöma Jasmin på. grund. af. våra små metriska öfversättningar, ty den egendomliga fulltonighet och den otrotiga rimrikedom,. som utmärka hans modere-;. språk, göra det omöjligt. att i öfversättning,, trots alla ansträngningar gifva annat än en svag skugga af hans dikter, äfven om de behandlädes af en större förmåga, än vår obes Han säger så till sin uppmanarer ån Orm ördets hela makt Hi bjöde upp, att teckna i. Det klara guldets regn öch skyn, som regnet bef. Och sade ni till mig: Män bör som dutister räkna Ett rykte, som äf guld mån ieke åtföljt ser, s Jäg eder skulle täcka föga. CC : Säg, är väl goldets glans för menskans hjerta kär, 2Om hon en gnista blött uti sitt inre bär Afiskaldeng eld; den helga, vhögad 1... Här.vill jag, glad mitt; rågbröd tugga, . Som källans silfverdryck ger högre smak. Man gåspar jemt i guldgemåk. Mönder i gröna ekens skugga. se -si90 fue Oehele jag-måste-Hu; mig intet kan bedröfra.: Jagsgretför smycket förr, jag hämd nu bör utöfra, Ockimera vis än förr i unga år, Begynner jag al!tmera fatta.