Aftonbladet – 5 mars 1859, sida 2

Men huru önskvärdt vi än anse det, om förhållandena kunde så omvändas, att svenskarne blefve främmande länders fordringsegare i stället för deras gäldenärer, så äro vi likväl långt ifrån att tillstyrka inköp af obligationer af ifrågavarande slag, såsom något i allmänhet taget klokt sättatt placera sina penningar. Säkert är, att ingen bör göra det, som är i behof af en regelmässigt utfallande afkastning af sina penningar... Annorlunda kan möjligen förhållandet vara med denj.som utan afsaknad kan undvara ränteafkastningen under en längre fö så länge innan hans obligation blir utlottad. e lärer väl blifva hvars och ens ensak att med si vårligen kunna göra sig till de enskiltes förmyhdare. Sammalunda torde förhålländet vara med alla andra vägar, på hvilka massan af folket nm annonstubbningar narras till att skatta ligen äfven vår kollega i. Linköping ifrar, (01 lefnadssättet; ty äfven derigenom skuldsättes landet utrikes. Men hvarken Aftonbladet eller Östg. Corresp. lära väl derföre kunna: tillb dJina sidentyger, vinhandlarne; då de annonsera in champapne och sin tokayer, delikatessoch hh inköp endäst bereder sig en i förhållande hing, eller om han dervid tillåter sig ett ruiherande och följaktligen straffvärdt öfverdåd: En af tidningarne utöfvad censur öfver an-. öljd af är, om händelsen gör, att det dröjer vad som härvid kan vara ursäktligt för den ne, kan vara dåraktigt af en annan, och det ig. sjelf afgörå hvilket som för honom skulle lifva händelsen. Tidningarna lära derutinnan t utlandet. Aftonbladet, och förmodch har städse ifrat mot lyx och öfverdåd i akavisa kramhandlarne, dårde vilja annohsera alanterihandlarne, då de annonsera sina lyxrtiklar af olika slag. Det torde väl få vara vars och ens ensak ätt afgöra om han vid ill hans tillgångar loflig. komfort och rjutonserna vore lika olämplig och lika fruktös i ena fallet som i detandra, och det enda, fra af en tidning kan fordras: och uppfyllas. r att den så vidt möjligt öfvervakar, det in-. enting, som strider mot ls: g, sedlighet och anständighet, får i dess.annonsafdelning inflyta. I Några tidningar ha äfven gjort hänsyftninar deromy att det skulle ligga något bedräeri under den-ena eller andra af de i. blaen synliga: lotterilåneannonserna.. Vi känna ör vår del.icke huru härmed kan förhålla ig. Vi kunua lika litet i afseende på dess: nnönsörer söm i. afseende på alla andragå od för, att de skola uppfylla hvad dei anonserna utlofva. Vi stå icke ens i direkt örbindelse med någon enda bland de utländka firmorna, utan! hå deras tillkännagifvanen kommit oss tillhanda genöm de blad på ndra platser, med hvilka vi hafva annonsutyte. Men vi torde böra påminna våra kolleber, jatt: både -anständighetjochstryckfrihetsläg förbjuda: attsåsom bedragare stämpla namngifna personer, de, må nu vara utländningar eller egna landsmän, förr än det blifvit ådagalagdt att de verkligen: bedragit någon, -d. V. 8. att de uraktlåtit att uppfylla de förbindelser de åtagit sig. För vår del ha vi icke förnummit att sådant blifvit ådagalagt i afseende på någon af desi vårt blad annonseraride firmorna, och så länge. våga åtminstone icke vi beteckna dem såsom bedragare. En alldeles egen ställning i den närvarande polemiken har Svenska:Tidningen intagit. Hon säger sig inse det tvetydiga uti införandet af dessa utländska annonser, hvilka, säger hon, alla. äro till grunden lika, men det-oaktadi fortfar hon att införa dem alla, äfven de som endast och uteslutande angå lotterier. För att fatta huru en sådan grundsats och ett,sådant handlingssätt låta förena: sig, bör man veta. att bladet under loppet af hela detta år haft sin förnämsta och. nästan uteslutande annonsklientel uti de utländska -lotterikollektörerna. Svårare torde det vara, åtminstone för den. som icke gjort sig förtrogen med den ridder1 ighet, som ligger på botten af den ifrågavarande tidningens karakter, att fatta hvarföre hon söker vända emot Aftonbladet den ovilja. s om hennes eget bandlingssätt på ett och annat håll, framkallat, begagnande sig för detta ändamål af den insinuationen, att A.B.skulle ha förordat de af oss införda annonserna derigenom att vi visat ifrån oss en mängd andra. hvilkas egenskap att inbjuda till ett här ilandet förbjudet spel synts oss vara uppenbar. Hura manroar sig i Stockholm.