Aftonbladet – 5 mars 1859, sida 2

tystnad just säkraste beviset på att han anser denna sak så fullkomligt nedlagd, att den ej gerna bör spöka igen., å Således, allra käraste farbror, var tålig, liksom vil Ännu har Gudmar icke friat för sista gången, ehuru Jjaktlöjmapten gjort det. När kontrollören kommer, har måhända någon af de.der inre omständigheterna verkat sitt verk i tysthet. I alla hänseenden vilja vi icke sörja i förväg. Och tro nu, min bäste farbror, att vi alldeles icke hafva dåt illa! Klagar min käre befälhafvare, så klagar han i onödan. Låtom oss icke . glömma huru många älskande, själar på jorden få nöja sig med mindre än det måttaf lycka, hvilket fallit på vår lotu; Helsa, välstånd och verksamhet i andras bästa — är detta ingenting? Jo, det är mycket. Och farbror lefver tills Gudmar inträder i sin nya tjenstegrad. Det märkvVärdiga gamla xeres-vin, som jag här med mig, då jag snart kommer, skall gifva de gamle oudar, tio års lifstid i öfverskott. Dessutom medför jag tre splitter nya historier, hvilka jag hoppas icke skola förlora på att berättas af ; farbrors egen sköldmö 7 Majken. ås Kapellpredikanten satt en lång stund med yrefvet i handen. En sådan qvinna — och den skall son min icke ;fål Nå, jag har åtminstone fått visa henne att jag för hennes skull kunnat, örmå mig till det-snart sagdt omöjliga ... Så ora att det stannade vid: blotta viljan. Jag rade min: själ kunnat få ett anfall af gallfevern, som lätt nårrat gikten upp i magens Vin :sköldmöär en klok mö — hon vet hvad ss göres behof; (Forts. följer.)