Aftonbladet – 5 mars 1859, sida 2

följer, blottställa sitt anseende, då han är sin egen.sons böneman.: Jag vill således ändra min mening och säga så här: Innan jag blottställer min. gamle älskade vän för smärtan att se sin uppoffring okrönt af framgången, måste jag noga tänka mig före — och det är detta jag nu gjort. Med:en karakter sådan som pappas måste verkningarne komma inifrån, såsom . händelsen var, då han öfvergaf. spekulationen med Holt, ty aldrig — derom är jag säker — låter pappa någonting yttre inverka på de antipatier, som han ordentligt älskar. Han upps finner ;såtminstone med den lifligaste ihärdighet alla möjliga småskäl att öka dem. Då jag vann den stora segern vid Holtska nederlaget, vann jag just icke mer än de onödiga förhoppningar, hvilka under de sex månader, som: senast förflutit, visat sig hafra varit byggda på ingen grund. Pappas. mildhet, hans tystnad och framför allt den hjertlighet, han visat Thorborg, som han sjelf flera gånger bjudit hit, har kommit oss. alla att tänka många vackra ljufva tankar. Och hvar gång min Gudmar och jag träffats, ha vi sagt: För närvarande kan det icke vara bättre. Men i går visade jag för mamma farbrors bref, och då vi öfverlade. huruvida det vore till gagn eller ej att:farbror gjorde; detta nya slag i saken, sade mamma, och hon bör bäst känna huru det är: Det skulle icke tjena till det allra ringaste, tyv — kom ihåg, farbror, att det är mammas ord, icke mina — huru de båda herrarneän började, det måtte ske aldrig så vänskapsfullt. och saktmodigt, så. slutade det ändå i brinnande uppror. Ingendera beflitar sig synnerligen. , om. att lägga band på sina intryck. Dessutomp, tillade hon, är pappas