som hör en kristen till... Och. gif dig nu af med helsning till gubbarna, att jag ber dem för sin del hålla till godo med den här araksbuteljen och heder och tack till. för det de hedra församlingen, som de alltid gjort! Sven Dillbufvuds ögon lyste af förtjusning och tillfredsställelse både å egna och gubbarnes vägnar. i Det är på detta här sättet, sade han, i det han: bugande drog sig till. dörren, att en menniska må se sej om. för att inte råka i högmodighet, när! sådana der storord susa för örona på en. Men jag skall bärat. Och dragande den liufva, men tunga bördan af sin :egen stolthet, försvanin Sven Dillhufvud. i z å Seså, sade kapellpredikanten, ..nu är det gjordt! Låt oss nu lägga oss för stormbyarna — innan jag. fått refva, kan jag icke tänka på min middagsro. Gå, klockare, och bogsera in trollvraket... men varsko icke om något ! i Men klockaren blef förekommen; dörren gick åter upp. Hvem går och gäller för trollvraket? frå-gade Vivika majestätiskt och stälde sig med en hand i hvardera sidan straxt innanföre! tröskeln. ed Jungfru Vivika, utlät sig klockaren, hvilken mot denna auktoritet tyckte sig högre än sjelfva kyrktornet, jag får tillstå, att jag aldrig hört någon: qvinna med sådan tunga ha...... ...ha sjungit ottesången förr? Men jag låter hvem som helst veta, att jag sjunger både. ottesång och aftonsång.: på min egen toneklang! : Och. till så pass ålder och välbördighet är jag kommen, satt jag änte af någon, vore det än sjeltvaste klockarn;-så lång han är, låter näskasta mej för: det jag har tunga och brukar den så som den skalll