när det inte kunde vara tal om någon annan än Thorborg, för det var hon som beställde kalfvesoppan, förstås :.. Men det skall jag säga pastorn, att det är ganska opasserligt för bättre mans flickebarn att så der resa å väg och sköta förlisårekaptener! Och jag kan säga att det hvarken var rim eller reson i att hon var färdig att följa, bara löjtnanten fick ordet -opp.a Jaså — trollen skola nu bli ärevakterskor för englarne, akta sig... tålamodet är stort hos verkliga män, men jag svär vid den store Bullaroxen att det nu straxt är slut! Thorborg vet hvad hon gör, och son min ockSån Och ut nu, medan jag håller en liten öfverläggning med klöckarn, som jag ser kommer om hörnet! Och uppför hon sig som en kristlig. menniska anstår, när den öfverläggningen blir känd, så tör det icke-allenast bli regarnssjal till påsk, utan det kunde också hända att gumsen får försilfrad bjellras. Nu fick Vivika stora ögon och kom i ett flygande utåt köket, der den unge håtten emellertid nedlät sig att skrapa morötter till soppan, den han allt emellanåt smakade på. Akta dej, min pilt! ljöd moster Vivikas allra mildaste diskant. Du bränner dej i onödan — jag vet allt sjelfver hur soppan smakar. Sven Dillhufvnd hade så när släppt slefven i spisen, i stället för tillbaka i kitteln, så förbryllad blef han öfver moster Vickas milda tillrättavisning. Men nu kom klockarefar med sin bålstora kyrkemin; och som inte fyrn var tänd på förmiddagen, så neg Trollet helt artigt inför denne herre, hvilken deremot med knappt aningen om en nickning helsade tillbaka. För många, många år tillbaka hade de bägge helsat helt annorlunda på Kvarandra —