Om landsvägsgrindarne. Till redaktionen af Af:onbladet. Uti n:r 42 Aftonbladet för den 21 Februari 1859 har en insändare uppträdt såsom målsman för grindar öfver allmänna landsoch farvägarne. Några anmärkningar och upplysningar af syftning, skiljaktig ifrån bemälte insändares, tordevara icke oförtjenta att jemväl-tagas i öfvervägande. Fordomdags bestod vårt land af stora bygdelag, derinom byn med tillydande inegor utgjorde den ena och skogseller utmarken den andra samfälligheten, den senare icke sällan gemensam för socknen, häradet och länet. Häraf följde att afstängning af vägar, som framlöpte genom byarnes områden, på få ställen skedde och att tillfälle gafs att antingen uppföra en grindvaktsstuga på samfälta, marken, der grind sattes, eller der låta anlägga etttorp eller en backstuga, hvars innehafvare hade uppsigt å grinden och för den resande höll den öppen emot en ringa, frivillig afgift. Olägenheten af grindar var således omärklig, desto heldre som den tidens allmänna trafik på vä garne och rörlighet i affärer med deraf nödvändig tidsoch arbetsbesparing icke tål jemförelse med den närvarandes och än mindre med den kommandes, om landets utveckling skall få obehindradt fortgå hädanefter så som hittills. Då de stora egosamfälligheterna nu upphört och landet skiftats och skiftas i oändlighet, vid hvilket skiftande väl anbefaldt, churu sällan efterlefvadt, blifvit, att egogränserna borde läggas utmed vägarne, men äldrig att vägarne, der de voro krokiga, skulle under plavläggningen i raka sträckningar utstakas för att omläggas, deraf följden blifvit att för råliniernas i leg föreskrifna rätande de senare måst på mångfaldiga ställen korsa de förre, har ett emot forntiden omvändt förhållande inträdt. Vägarne äro nu öfverstängda med minst lika många grindar med skiftena inom byn, ja af flera, der delegarne funnit för godt inom hvarje skifte göra afstängningar. På grindvakt bar icke någon tänkt, desto mindre som de små egolotterna ej tåla arfsöndringar till grindvaktstugor. Inom en socken, der fordom varit högst två grindar, hafva nu hundradetal deraf uppstått, ja. inom Skaraborgs län t.ex., der landet är jemnt och öfverskådligt, kan man flerestädes samtidigt se ett tjog grindar inom 7, mil, 50 tillnågra 100 alnar emellan hvardera. Visserligen hafvalandshöfdingarne i Elfsborgs och Skaraborgs län föreskrif. vit, att onödiga grindar borde ifrån landsvägarnc borttagas, och uppdragit åt kronobetjeningen att vid vägsyner derom: förordna; i förra länet har ock denna föreskrift ledt till ej ringa efterföljd, men då egare af en liten jordrymd bör åtnjuta lika rättighet och skydd med den store -possessionaten, har missnöje häraf uppstått, som måhända blifvit betänkligt, om icke den nya egofridsförfattningen af den 21 December 1857 i betydlig mån modererat sinnesstämningen, då i följd deraf behof af hägnad numera ej uppkommer för att vakta sig emot grannes husdjur, utan att vakta sina egna ifrån skada å grannes egor, i sammanhang hvarmed man ock bemärkt flera både hägnaders och -grindars borttagande. Emellertid finnas allestädes i landet grindar, till stort mehn för den vägfarande; som annorledes, än 2enom allmänna vägarnes befarande; ej kan förflytta personer och varor ifrån det ena till det andra stäl let, hvaraf ock sig härleder stadgandet i lag om vägfrid. Undertecknad har under innevarande vinter funnit-flere grindar öfver landsväg inom Örebro, Westerås och Nyköpings län till vinterrågens fredande stängda. Af de många olyckor, som genom grindar å allmän väg inträffat, men dem förutan uteblifvit. må nämnas följande: En bonde lät för några år tillbaka sin tjenstedräng skjutsa en sjuk, fattig qvinna till ett ställe der hon skulle erhålla vård. En grind måste dervid pusseras. Den sjuka förmådde ej styrs hästen, då drängen afstigit för att öppna grinden. Hästen skyggade deraf och skenade: :Akdonet stjelpte och den: sjuka Qqvinnan slogs ihjäl. En annan ensam bonde kom resande och skulle upplåta en grind: hästenvar våg och yster, och sedan åkdonet fastnat i grinden och slagit benet af bonden; skenade. hästen med åkdon och lass, som allt förstördes. I en by; der en grind fanns, skockade sig barn och trängdes om allmosor, som af den resande utkastades: Följien blef att en sju års gosse föll under vagnen och öfverkördes så att han genast afled: Domstolarne: på landet protoköller innehålla talrika ransakninga: om slagsmål och dråp som inträffat vid grindar, de: de färdande kunnat af illgerningsmän hindras ock uppehållas och sammandrabbningar inträffat, synner: ligen under resor ifrån marknader,auktioner:och all männa möten; och de mesta af de under senare tiotalen år så talrika postrån hafva skett med stöd at HAr, SME ade om nb Sar Br AGA KAN