Aftonbladet – 4 mars 1859, sida 1

STOCKHOLM den 4 Mars. Absolut. ingen med sundt förnuft begåfovad kan tro, att konungen skall tillåta samfäld och personlig omröstning vid öfverenskommelsen om en ny -valordning i hufvudstaden. Vi behöfva icke-angifva den källa, från hvilken vi hemtat ofvan. anförda ord. Litet hvar känner: numera; hvarifrån sådana, om högsinnad aktning för andras meningar vittnande uttryck. pläga härflyta. Man har under loppet af flera år-haft tillfällen nog, att vid hvarje sig yppande meningsstrid se de kämpande af den-auktoriteten indelas i två grupper; på den ena-sidan alla kloka —-de stå alltid och utan undantag. på vår konservative trätobroders sida —3 på den andra följaktligen alla icke kloka eller, såsom -idet också understundom : beter, alla, som icke: äro med sundt förnuft begåfvade. Ihågkommer man nu, att den :senare gruppensnästan alltid och utan undantag utgöres af det stora flertalet,så finner man, att det står högst illa tills med: klokhet och sundt förnuft här i landet. .Det.är-bedröfligt, mycket bedröfligt, men måste väl ändå vara sannt, efter det blifvit i: Svenska Tidningen så öfta upprepadt. En soch annan tviflare:lärer likväl finna det stöta något litet på det löjliga, då man ser en tidning, nyss ertappad med att en gång imånaden; ja, om så behöfves, en gång i veckan byta -om-åsigt i afseende på hvad som är lagligt, nw-helt dristigt förklara, att absolut ingen med sundt förnuft kan hysa-en annan meding än: den han för: tillfället finner ändamålsenligt att-förfäkta: Vid :valotdningsstridens början förhånades också Aftonbladet från samma håll, för det vi, besvärade af-drömmar, i följd: af osunda vätskor,, kunde inbilla oss att lika rösträtten skulle hafva ringaste sannolikhet att gå igenomp. :Man -ömkade sig äfven då jemmerliga öfver: Oss, syttrände: När mar så litet känner den-stadsstänkesätt,hvaruti man lefver, huru mycket känner man då tänkesättet i sitt land? d S Numera, sedan det visat sig hvem som kände och hvemsom icke kände tänkesättet i denna-stad;skulle vi kunna ha något fög attsställa samma fråga till vår: Motståndare; men: vi -åtnöjaross med att annötera sjelfva faktum; såsom ett bevis bland andra, att de dock icke äro kungsord, dessa hans tvärsäkra förutsägelser, om: hvad som kanske och hvad som-icke kan ske, och särskilt om hvad K. M:t-kan och skall-göra och låta. Hvad nu angår det: förevarande påståendet, att;absolut ingen med sundt förnuft kan tro, att konungen skall tillåta samfält och personlig röstning vid öfverenskommelsen om en ny valordning,; så anföras tillstöd derför några utdrag af den: motivering, på grund af. hvilken regeringen ogillade Örebro stads valordning, derföre att den var bygd på grundsatsen af omedelbar omröstning per capita. Vår motståndare förbiser likväl, eller låtsar åtminstone förbise, att här är fråga om en Helt ,annan sak. I Örebro-resolutionen uttalade regeringen sin åsigt om hvad som kunde vara eller icke vara för samhällets fortgående utveckling betryggande, uti en valordning. K. Mitutöfvade der: den honom af grundlagen tillerkända rätt, att pröfva innehållet af städernas valordningar, dem K. M:t, såsom regeringsmakt, egde att fastställa eller ogilla. Här åter -är frågan ej om innehållet af den valordning, om hvilken hufvudstadens valmän kunna öfverenskomma, utan .om rätta tillämpningen af grundlagens föreskrifter angående sättet för en sådan öfverenskommelses träffande. Här är således icke fråga :om att pröfva, hvad som kan vara för samhällets fortgående utveckling mer eller mindre betryggande; icke heller att förklara, hvad som uti en valordning kan vara öfverensstämmande eller icke med grundlagens föreskrifter, utan endast att tolka hvad grundlagen stadgar om sättet att åvägabringa en valordning. Derom talar. Örebro-resolutionen ej ett ord, och hvad som der yttras angående ett helt annat ämne har på nu förevarande fall icke ringaste tillämplighet. Antingen beslutet härom fattas i konseljen, eller, såsom på göda skäl och på grundaf gammal häfd blifvit ifrågasatt, i högsta domstolen; så utöfvar K. M:t en domsrätt, ingenting annat, dervid Ki M:t har att tillse hvad lagen kan anses bjuda och förbjuda i det särskilta förevarande fallet. Vi för vår del kunna åtminstone icke fatta, att K. M:t vid utöfningen af denna sin domsrätt. skulle -vara på ringaste sätt bunden af regeringens. förklaring den 16 November, huru.-de -valordningar .-böra :wara-beskafade, dem K. M:t vill godkänna. Tonen uti Svenska Tidningens gårdagsartikel i detta ämne är ganska anmärkningsvärd. Det nästan tyckes som började man på det hållet befara, att K. M:t kunde dristå sig att handla emot Svenska Tidningens fingervisning. För att förebygga sådant drager man fram Örebro-resolutionen och söker inbilla regeringen, att det skulle strida mot de i nämde resolution uttalade grundsatser, om K. M:t nu tilläte samfäld och personlig röstning ens vid öfverenskommelsen om en ny valordning. Absolut ingen:smed sundt förnuft kan tro något sådant, heter det peremtoriskt, och man tycker. sig just läsa mellan raderna ett till höga vederbörande adresseradt: detta rätter och packer eder efterl Man finner, att anspråken vuxit sedan bladet fick, så att säga, diktera just: den nu åberopade Örebro-resolutionen. Innan kort får man väl se, om det verkligen är Svenska Tidningen som regerar i landet. Efter att Svenska Tidningen först helt vänligt och liksom med ett tyst bifall omöordat