Aftonbladet – 3 mars 1859, sida 4

Godards, sista uppstigande. M. Godärd medtog vid Toch ballongen steg några 100:de fot högre. IT klappa hårdare?, BLANDADE ÄMNEN. ——A En duell i en luftballong. En sådan händelse egde rum för 14 dagar eller tre veckor sedan vid den berömde luftseglaren M. detta tillfälle såsom reskamrat en förmögen privatman, som betalte 1000 fr. för förmånen att få deltaga i expeditionens faror. Vädret kunde icke vara mera gynnsamt och balongen sköt hastigt upp till on ansenlig höjd. Hvilken verkan utöfvar uppstigningen på er, frågade M. Godard sin följeslagare. Ålls ingen, svarade den andre lakoniskt. Såå, jag gratulerar er, sade M. Godard. Ni är den förste jag sett som kommit så högt öfver jorden utan att förråda någon sinnesrörelse., Stig högre, yttrade den resande med ett sublimt allvar. M. Godard kastade öfverbord en del ballast, Än nu då, sade M. Godard, känner ni ert hjerta Ännu icke, svarade hans följeslagare med en min, som närmade sig till otålighet. För f-n, min bästa herre, utropade M. Godard, ni har verkligen de utmärktaste anlag att blifva luftseglare.. Ballongen steg ännu, och när den höjt sig 1000 fot, frågade M. Godard för tredje gången sin reskamrat — än nu då? Nej, nej, icke ens en tillstymmelse till fruktan !s svarade den resande, i en högst missbelåten ton och likt en person, som blifvit offer för en djup missräkTning. Så mycket sämre, sade luftseglaren, -småleende; sty jag måste då afstå från allt hopp att kunna göra er rädd. Ballongen är tillräckligt högt uppe. Vi skola nu nedstiga. Nedstiga?5 Ja visst, det är farligt att stiga högre. Det rör mig icke det ringaste; jag vill icke nedstiga.e Hvad säger ni? frågade M. Godard: Jag säger, att jag önskar komma högre upp; låt ballongen stiga. Jag har betalt tusen francs för att få erfara någon sinnesrörelse; så måste ske och förr vill jag icke nedstiga: M. Godard log; han trodde Tatt det endast var ett skämt. Vill nilåta ballongen TÅ försvarsvapen, kunde han åtminstone varit i stånd att med pistoler för en resa i luftballong, och säkerligen stiga, frågar jag ännu en gång? sade reskamraten, gripande honom vid strupen och skakande honom våldsamt. När skall jag få känna någon sinnesrörelse? M. Godard berättar att han i detta ögonblick trodde sig förlorad. En plötslig och förskräcklig upptäckt slog honom, då han betraktade sin följeslagares på ett besynnerligt sätt vidgade ögon: han hade att göra med en galning! Att söka få en galning lyssna till reson! Att ropa efter hjelp midt ibland molnen! Om blott den olycklige luftseglaren hade haft något försvara sig, men det är icke vanligt att förse sig har ingen kunnat drömma om ett sammanträffande råde. Jorden låg 5000 fot under dem — det mest förfärliga djup; och den minsta rörelse af den nu ursinnige galningen skulle kunna hvälfva gondolen öfverända. Mr Godard, med den sinnesnärvaro, som han förvärfvat under så många djerfva luftexpeditioner, gjorde alla dessa reflexioner under loppet af en sekund. Aha! Ni vill lura mig, min gubbe lilla, fortfor den vansinnige, utan att släppa sitt tag. Ni vill bestjäla mig såväl på mina 1000 francs, som på min sinnesrörelse. Nåväl, var ni lugn. Det är min tur att skratta. Det är nu ni, som skall göra ett luftsprång. Den vansinnige egde en förfärande muskelstyrka. Mr Godard gjorde intet försök att försvara sig. Hvad önskar ni att jag skall göra?, Tfrågade han med lagn ton och undergifven min. Endast att roa mig med att se er företaga ett språng hals öfver hufvud, svarade galningen, med ett vildt grin. Men först (han syntes betänka sig) dhar jag min id. Jag önskar se, om jag kan erfara någon sinnesrörelse deruppe. Jag måste sätta mig Åsjelf gränsle på den der -halfcirkeln.Han visade Tmed fivgret på öfre delen af balongen. Under det Than talade, började han klättra uppför tågen, som Thöllo gondolen fast vid balongen. Mr Godard, hvilken förut icke darrat för sitt eget lif, nödgades nu göra det för den vansinniges. Beklagansvärde, ni skall döda er, ni kommer att gripas af svindel. Inga anmärkningar,, hväste den vansinnige, åter fattande honom vid:hbalsduken, eller kastar jag er genast ner i djupet. j Tillåt mig åtminstone,, sade mr Godard, fästa med en krigslysten motståndare inom molnens om: j Hett tåg om er kropp, så att ni kan hänga fast vid balongen., Må göra, sade den vansinnige, som syntes inse nyttan af ett sådant försigtighetsmått. När detta skett, började han, försedd med sin räddningsboj, klättra uppför tågen med en ekorres vighet. Han uppnådde balongen och placerade sig gränsle öfver halfeirkeln, såsom han sagt. En gång der, fyllde han luften med triumferande rop, och framdrog en knif ur fickan. Hvad tänker ni göra?s frågade mr Godard, som fruktade att han möjligen hade för afsigt att sprätta hl på balongen. Nu skola vi inrätta oss beqvämt. Yttrande dessa ord, afskar den vansinnige långsamt den räddningsbej, som mr Godard fästat vid hans kropp. Om en enda vindstöt kom att skaka balongen, skulle den eländiga varelsen rulla ned i djupet! Mr Godard tillslöt ögonen för att icke se. Den vansinnige gnoggade sina händer; han kunde icke. återhålla sin förtjusning. Han satte hälarne i balongen, liksom hade han befunnit sig på hästryggen, för ätt bestämma dess flygt. Nw, tjöt han, svängande knifven, nu skola vi skratta. Aha, röfvare, ni tänkte låta mig nedstiga; godt! Nu skall ni deremot, inom några sekunder, störta ned, och det ganska hastigt ändå!s . Mr Godard hade icke tid att göra en rörelse eller utstöta ett enda ord. Förrän ban kunde gissa den vansinniges infernäliska afsigt, hade denne, ännu sittande gränsle på halfeirkeln, afskurit — 0; fasal— fyra af tågen, som fasthöllo gondolen vid balongen. Gondolen lutade förskräckligt — den -fasthölls endast af två, man kunde nästan säga ett tåg, så bräckliga syntes de vara. Det skulle varit ute med M. Godard, om han icke med förtviflans kraft hängt sig fast vid dessa båda tåg. Den vansinniges knif närmade sig dem — blott ett ögonblick och allt är slut! Ett ord, ett enda ord! utropade mr Godard.