gradu förrän man tenterat till kandidatexamen i minst två ämnen, hvaraf det ena skall vara latinska språket; 2) att samtliga tentamina till kandidatexamen skola afläggas inom en tid af tre månader; 3) att den, som vill aflägga examen, icke får, under dessa tre månader, tentera i den ordning, som är för hans läsning bäst, utan utsättas vissa tentamensdagar för hvarje examinator, och på dessa måste tentanden infinna sig till enskilt förhör, antingen han då är färdig eller icke, antingen det passar sig för hans läsning eller icke; 4) att disputationen pro gradu skall vara hos fakulteten till granskning inlemnad under tre månaders tid promotionstermin och två månader andra terminer, innan den får tryckas. — Det första stadgandet strider påtagligen emot andemeningen i 129 af ofvannämde statuter. Någon fördel, af att latinskrifniogen sker nära samtidigt med tentamen i språket har man ej ännu kunnat förspörja af det nya arrangementet. Latinskrifningen är en sak, som upptager rätt mycken tid för sig och som man derföre är glad att hafva undangjord så snart som möjligt. Under tentamenstiden har man svårligen tillfälle att sysselsätta sig med dylika öfningar. Följden har också blifvit den, att de studerande på det sättet kringgå fakultetens stadgande, att man, så fort man efter aflagd studentexamen kan, tenterar i latin och ett annat ämne (vanligen det, som anses lättast), hvarefter man skrifver pro gradu, och sedan är det för några terminer slut med tenterandet. Det andra stadgandet synes hafva blifvit föranledt af den besynnerliga tanken, att insigterna i olika ämnen icke hafva något värde, såvida de icke blifvit ådagalagde inom en jemförelsevis ganska inskränkt tidrymd. Men då den studerande i alla fall snart glömmer bort en mängd oväsentliga specialiteter, dem han i och för sjelfva tentamen måst inlära, så blir vinsten endast den, att om han tenterat på en mycket kort tid, så glömmer han dem en liten tid efter examen, då det förr i verlden kunde hända, att han glömde dem till och med före examen. Att det för öfrigt är en orimlighet att på 12 åa 13 veckor tentera i fakultetens 14 å 15 särskilta läroämnen är alltför påtagligt. Låt vara att ingen nu för tiden tenterar i så många ämnen; det är dock en möjlighet, att någon ville och kunde göra det, om tentamenstiden vore längre. Hvar och en, som aflagt någon akademisk examen, minns alltför väl, att man nog behöfver 3 å 4 veckor, och ibland längre, emellan hvarje tentamen, för att repetitionsvis genomgå den kurs man läst. Här må dock sanningsenligt anmärkas, att några af examinatorerna ej strängt hålla sig vid detta stadgande; och gjorde alla det, vore det troligen en ren omöjlighet för hvarje studerande att nu taga filosofiekandidatexamen vid Lunds universitet. — Det tredje stadgandet är gjordt helt och hållet för professorernas beqvämlighet; i Lund är dock antalet af dem, som taga examen, så ringa, att professorernas visserligen ytterst dyrbara tid dock torde medgifva dem tillfälle att när som helst (d. v. s. icke ögonblickligen, då studenten begär tentamen, men ej alltför långt efter, sedan en sådan begäran blifvit framställd) bevilja tentamen; och en skicklig tentator behöfver ej så särdeles lång tid för att höra efter hvad tentanden går för. Äfven vore det en ganska berömvärd tjenstiktighet mot examinanderna, om professorerna inom filosofiska fakulteten litet oftare begagnade sig af sin i statuternas 140 förvarade rättighet att när som helst anställa examen, och icke blott i början eller i slutet af terminerna. Så gör både medicinska och teologiska fakulteten i Lund, och det kunde derföre gå an äfven för den filosofiska. -Det fjerde stadsandet är lika orimligt som de föregående. Det är väl knappt troligt, att en kandidats afhandling genomläses af flera fakultetens medlemmar än professorn i ämnet, och då detta är en sak, som vanligen kan göras på 2 å 3 timmar, vore det nästan oartigt att antaga, det en fakultetsledamot skulle härtill behöfva lika många månader. Ty det bör märkas, att denna granskning (enligt 141 af statuterna) blott behöfver tillse, att disputationen ej innehåller något, som hädiskt, smädligt eller osedligt är, eller annat sådant, som allmän förargelse kan åstadkomma. Den vetenskapliga pröfningen kommer först efteråt. Följderna af dessa stadganden hafva redan visat sig. Förra terminen tog ingen kandidatexamen; innevarande termin taga högst få. Någon promotion kan troligen icke anställas i år; åtminstone blir då antalet af promovendi ytterst ringa. — Examenstagandet är åtföljdt af ett slags litterärt skoj; personer finnas, som tenterat omigen i samma sak 4 å 3 gånger,äfast de alltid blifvit approberade. — För föräldrar och målsmän är det ej lapprisaker att för orimliga stadgandens skull få underhålla sina söner och skyddslingar vid universitetet flera terminer längre än annars nödigt varit, utan att dessa senare derföre blifvit kunnigare och skickligare; sak samma gäller i ännu högre grad om den fattige studenten, som måste skuldsätta sig för hela sin vistelse vid lärosätet. — Att filosofiska fakultetens medlemmar utfärdat dessa stadganden i den mening, att de skulle hafva ett helsosamt inflytande på studiernas gång vid universitetet älska vi att tro; men då nu erfarenheten visat ett så sorgligt resultat, utan att fakulteten gör någon min af att ändra dessa befängdheter, vore det särdeles önskligt och glädjande, om b. exe. tillförordnade kansleren med snaraste åvägadragte en förändring till något bättre. Måtte äfven pressen skänka -: vederbörlig uppmärksamhet åt detta ämne, som ej bör vara ovigtigt åtminstone för dem, som intressera sig för bildningens och undervisningens fortgång i vårt fädernesland. orden Vill Redaktionen af Aftonbladet. Till svar å den skrift Några i Stockholm nu hemmavarande kofferdiskeppare, ansett sig föranlåtne