Aftonbladet – 3 mars 1859, sida 1

stora ringlar i en fördjupning af berget. Derpå slog han en ögla på snöret ungefär en aln från lodet och svängde det om och om igen för att utröna huruvida tyngden motsvarade armens svängkraft. Och när öglan flyttats några gånger, än högre, än lägre, tills ändamålet vunnits, afkastade han rocken. Och nu, sedan lodet i allt snabbare och snabbare fart svängt i en cirkel omkring den unge mannen, hvars nerver voro starkt spända, for det ändtligen hvinande genom luften — och så noga var kastet riktadt att blyet nedföll ett godt stycke på andra sidan om vraket så, att det vidfästade snöret låg tvärt öfver detsamma. I detta högtidliga ögonblick uppgafs från land ett väldigt hurrarop, och hvem instämde i det, om icke äfven gamle Gädda, som under tiden qvicknat vid, hvartill Pelles medförda ?medikaments?-flaska troligen icke ringa bidragit. Jubelrepet besvarades från vraket af lotsen ensam med en högtidlig och allvarlig helsning. Sista personen af fartygets befolkning — troligen kaptenen sjelf — tycktes icke lifvas af någon uppmärksamhet. Nu bands skyndsamt ena ändan af den från tulljakten medförda linan väl fast vid snöret. De ombord varande fingo tecken atthalain... och efter några minuter hade lotsgubben linan i sin hand. Ändtligen fanns då kommunikation emellan holmen och skeppsskrofvet. Återstod för dem, som befunno sig på sistnämde plats, att hjelpa sig till stranden. Från land kunde ingenting vidare åtgöras. Der sågo nu de i ny ångest väntande huru den gamle lotsen stökade med någonting omkripg den bräckta masten, men de sågo tillika att han icke underbjelptes af den skeppsbrutne. Slutligen gaf gubben tecken att hala linan styf. ;