Aftonbladet – 2 mars 1859, sida 4

Till Allmänheten. Ett sextionioårigt fruntimmer, af dens. k. bättre klasen, bokstafligen på väg att svälta ihjel, vänder sig härnedelst till lyckligare lottade likar med en ödmjuk, en innerlig bön om förbarmande. Hon har ingen huld eller skyld, icke ringaste utväg till arbetsförjenst, och Gud, som föder fåglarna under himmeen, Han allena vet hvad denna olyckliga under senaste tiden lifnärt sig med. Lefva är; under sådana förhållanden, visserligen ett straff och döden är, såsom man vet, befriaren från all jordens vedermöda; men —— då den kommer i skepnad af hungersdöd, hvem kan väl då med mod och undergifvenhet afbida -dessankomst? Att nöden här är:stor, att den är verklig, att den är ryslig, kan på samvete intygas, så väl af undertecknad, som af flera andra trovärdiga och aktningsvärda personer. O, mina hulda landsmaninnor! vredgens icke på mig, för det jag åter, liksom flera gnger förut, våö anropa eder godhet, i fråga om nödens offer! hafven ju förr så välvilligt gått mig till mötes,-då jag med min bön klappat på era hjertan, Varen barmhertiga äfven nu och räcken denna olyckliga en skärf, om äfven den allra ringaste! Och när I sitten i era trefliga hem, vid ett välförsedt bord, och med, vänner och anhöriga samtalen om gårdagens lysande fest, eller aftonens väntande nöje, sänden då en tanke till den gamla, fattiga, öfvergifna, som försmäktar i elände! Några öre från hvarje ör familj skulle för henne blifva en väsentlig jelp. ör de gåfvor, som godhetsfullt irlemnas-i herr Bonniers boklåda i Bazaren å Norrbro, ären änteckningslista derstädes att tillgå, och skola de sedermera i tidningarna tacksamligen redovisas. -Stockholm i Februari 1859. t — Wi!helmina Stålberg. —— EX fattig bustru med två små barn, det yngås sta knapt tre månader gammalt, bönfaller i stör