Gädda stod ett ögonblick -som förstenad. Derpå slet han häftigt, utan ett ord till förklaring, stortröjan från väggen och ville rusa ut. Ett ögnablick, du! sade lotsen. Ser du att jag hade rätt — icke i detta här, för vi tänka olika i somliga ting, och jag vill inte vidare minna dig på din vantro — men ser du att jag hade rätt i det att du bedrog dej sjelf, när du tänkte att det inte fanns kärare för dej än att sitta i rolighet vid spisen. Tyst i Jesses namn! Herran vare prisad att jag — då olyckan ändå skulle vara framme — blef bevister att jag ännu har mod i sinnet och hjerta i bröstet... Jag skyndar: förut ned och gör båten klar, medan du går (opp och tittar i vindsgluggen., Just i detsamma som de åter möttes ljöd det andra nödskottet. Olyckan, sade gamle lotsen, har händt, såsom jag tycker, på Hakonbrottet... Låt oss. med. säns göra oss klara — det blirinte fråga om barnlek. AR Vi ä inga barn heller, svarade Gädda med käckhet, men allt nödigt vill jag göra. Det nödigaste är att vi i våra hjertanbefalla oss sjelfva och vårt arbete i Herrans Jesu Kristi hand och be Honom välsigna. stunden, antingen den blir liksom en hakelänk till de stunder, som redan gått fram, eller det blir den allra sista; och det må en kunna tänka sig i denna qväll med slika orkaner och sådan :sjöl, Förett par ögonblick stodo de gamla mäns nen tysta, med de bruna, kraftfulla händerna knäppta till bön. Derpå sade Gädda :j Nu är det gjordt. Jag har lagt hela bördan af alla mina gamla synder för Hans pall, som sitter på nådastolen. Och nu vet jag för visso att Han inte vill att. jag skall försinka mej — jag springer ju Hans egna ärender