benämdes — upplysande både amerikanarn, sardinarn och hela sällskapet, slog han upp dörren, öfvertygad att den synen icke var gjord att kunna motstås. Men äfven detta var förgäfves: gubben nickade väl förtroligt åt de gamla vännerna, men han sade ingenting. Nu kan en helsa hemma med trefnaden för i qvällv, menade Gädda inom sig sjelf, och enda sättet att få honom i tal är att spörja efter eldkolens tankefunderingar, för de ska Guds död ha sina, om de än vore aldrig så mörka. : Gädda var icke alls kunskapad i spådomsskriften, men vänskapen segrade öfver: ovilligheten, och ban kom med en nästan rörande ödmjukhet fram till lotsgubben. Sedan han åter tagit plats bredvid honom, sade han sakta: Nu får du allt vara beskedlig och vara lite meddelsam! Jag ser ingenting annat än bara grå falaskan. Hvad ser du — det lyster mig veta om du är så sint att du vill tala omet? Det är inte bra att tala om sådana saker för en vantrogen man. Men jag ser tydligt att du snart skaäll tro, och du vet att jag inte spått osanningssagor. Jag rår inte föret, brorskamraten! Men jag har dig i sådan heder och vördning, att jag aldrig tviflar på din tro... Hvad ser du nu? De svarta händerna ä framme i qväll, men inte vid Väderöarne. Pass på om de inte ha kt sig närmare vårt .. Jag har sagt oret.n Må Herren bevisa att du talat i sådan mening som kallas inbillsfoster! Jag har mycke hört talas om den saken. S SA Har du inte också hört talas om det här yttrade lotsen högtidligt och lyftade långsamt upp hufvudet, då det första nödskottet doft rullade fram: och genljöd öfver Ufklippan.