Frankrikes italienska politik, bedömdå af det revolutionära Italien. I. Vi afsluta i dag Mazzinis artikel rörande den italienska frågan, hemtad ur hans tidning Pensiero ed Azione: Sedan man sålunda uteslutit enheten, den politiska friheten, utöfningen af folkets suveränitet, måste italienarne, såframt de icke på en gång förlorat sin värdighet som menniskor och sitt förstånd, fråga sig sjelfva: hvartill skulle väl en konfederation emedan furstar, hvilka alla med ett enda undantag äro tyranner, tjena? Hvilka behof skulle den tillfredsställa? Huru skulle väl den kunna representera eller befordra Italiens nationalitet? Huru skulle väl den förmå leda Italiens lif till en progressiv utveckling, som i främsta rummet har behof af frihet? Och af hvilket ändamål skulle väl denna liga sammanhållas? På denna fråga lemnar broschyren pag. 60 följande svar: Ått tillbakahålla revolutionen! Konungen af Neapel, storhertigen af Toscana m. fl. skulle åter kunna bli italienska furstar, utan att behöfva frukta revolutioner. Och just detta är meningen med broschyren, med den fransk-sardiniska alliansen, med krigshotelserna, med allt bråk under de sista månaderna. Denna fruktan för revolution, för en oundviklig och snart förestående framtid, framkallad genom italienska folkets direkta samverkan, är en oförsigtig bekännelse, som fråmträder i alla kungliga tillkännagifvanden, i de ministeriella noterna, i framkastandet af dödfödda, overkställbara projekter, i diplomatiens oupphörliga sysslande, i lumpna intriger från det monarkiska partiets sida, i hela situationen sådan den nu visar sig.. Den revolutionära flod, som märkbart stiger från det ena lagret af nationen till det andra, kallar motsidäng alla män upp till. dammarne. Kungliga skrifter och tal framträda i dagen, osäkra, motsägande hvarandra, brådstörtande, som om de vore skrifna eller talade af en person, som i hvarje ögonblick oroligt ser sig om för att beräkna huru långt skuggan af ett jättespöke, som reser sig bakom hans rygg, må kunna sträcka sig. Detta är insurrektionens spöke, som innan kort kommer att antaga kropp, då med kärleken till Italien skall hos de bättre förena sig en riktigare uppfattning af landets krafter. Förskräckelsen för detta spöke förestafvade ministern Pareto 1848 depescherna af den 23 och 24 Mars, Carl Albert hans krigsförklaring. Förskräckelsen för detta spöke förestafvade. på Pariserkongressen Sardiniens fullmägtige deras memorandum af den 27 Mars, anförandet den 8 April, noten af den 16 och larmropet reform eller revolution; och samma farhåga har nu förestafvat den bonapartistiska broschyren. Att besvärja faran, att emot floden uppföra nya dammar, att afleda sinnena från det verkliga fälttecknet, att sätta ord i stället för de handlingar, som stå Italien till buds, att låta regeringarnes bedrägliga verksamhet intaga den plats, som tillkommer folkinitiativet, att skilja frågan om frihet från den om oberoende, hvilket sistnämda är någonting, som friheten ensam kan vinna och bibehålla, att till obestämd tid uppskjuta frågan om ItaI ens nationella enhet, och genom frihetens förnekande lyckas sätta det franska inflytandet i stället. för det österrikiska — detta är broschyrens andemening, likasom det utgör syftet af Ludvig Napoleons emancipationsförslag. En konfederation emellan tröga furstar, fientliga den ene mot den andre, och allesammans bäfvande, en sådan konfederation, installerad af franska vapen, skulle endast bli ett redskap i Bonapartes händer, på samma sätt som påfven skulle bli det, om han i ytterligare 10 års tid uppehölles på sin tron af franska soldater och af den franske kejsaren blefve omvänd till en oansvarig president för de 26 millioner, som befolka vårt land. Men dessa 26 millioner italienare? Skola de ej kunna draga någon lärdom af hvad som utgår från folkens herrars mun? Skola de ej kunna af allt detta europeiska bråk om den italienska frågan lära sig att inse den styrka, som ligger hos dem, och att de, om de blott vilja det, hålla i sin hand en europeisk kamp och uppresning?. Skola de väl vilja afsäga sig -sin-revolutionära makt, då-denna nu er