Aftonbladet – 1 mars 1859, sida 2

ee—— REN bra lar ska läsa på läsförhör, kanske inte haft tid att läsa sjelfva, utan derföre satt sin lit till dem, :som kunde göra, det i deras stad och ställe. Hvad säger du, Sven, tillden saken?v Jo, vet j, Pelle, jag säger att jag skulle vilja dikta många förordningar, om de Piet mej fri från att göra det jag inte tyckte mej: hinna med sjelfver. Men stor sak i!et, om alla hade sånt fattehufvud som jag. Och kommer bara Julla från Grönlandsholmen — och det, gör hon nock, för annars får. hon inte före marknan visa den rosige sölkesduken hon fick af fästman sin — så säger jag inte nej tull förhöret, för förordningen talar inte något på, om en öfvar sej i andra språkegåfvor än såna som presten tar besked. om ...... Men nu. bryter jag tvärt af den här talesträngen och knäpper till en annan. Hvad i herrans namn kan löjtnanten ha i kikarn i qväll? Hvem skulle nu ta i håll med. Soten! Om det vore värste. smugglare i Europa land, så skulle han stormvända., Det är löjtnantens ensak, om han inte vill tala. Och som löjtnanten är min öfverhet, så vördar jag hans befallning att ligga här på utkik... Men då vi kanske kan få stanna qvar flera timmar, så kunde vi så.godt ta oss en tolfva? : J säger något, Pelle — det är ändå att speia marjasch, som det heter. Annars är jag också slängd i hundra-en Re Jag gitter inte hörat — Jag vill inte spela annat än tolfva, för den är både regal och stadig ... Tag sydvesten, du Sven, och sätt i den här gluggen, så att inte kortena blåsa bort. Vi ha bästa titthålet i den andra. ,Kör då! sade Sven i det han, efterkom-. mande Pelles order, stoppade sydvesten i glugen och derefter med: tillbörlig. vördnad inlade felan i dess skinnfodral, Nå, svinta dej nul