Aftonbladet – 1 mars 1859, sida 1

EN SÄNT ON Sr gr NN nes lan, hari alla tider varitett slags privilegierad plats för kustens tulljakter, hvilka der, när sådant erfordras,: kunna ligga i rö och hvarifrån de äfven kunna löpa ut, vädret må vara huru stormigt som: helst. Men den förnämsta fördel, platsen erbjöd tullbevakarne, dessa frihandelns fiender, var den vidsträckta utsigt öfver tjorden, som man här hade från höjden at berget, hvarest, till ytterligare beqvämlighet, vikingar, skälskyttar eller soldater under fordna fejder uppfört en mängd : små kojor af gråsten tätt nedanföre den! stora vetten, men dock icke lägre än att Man genom de i muren anbragta små öpp ningarne egde fri utsigt, utan risk att sjelf blifva sedd. Dessa kojor hade af-Gud vet hvem blifvit försedda med lägerplatser af torkad hafstång, der en sömnig man; :som icke egde alltför stora anspråk; kunde finna några timmars hvila. 4 Enligt berättelse sköla engelska hummerhukare hafva mycket funderat på att sätta ett galler för öppningen oth i denna storå bassin släppa all sit uppköpta hummer, för att: få den fullkomligt frisk och lefvande ombord. Ett-ordentligt hus åt vaktaren skulle då Uppbyggas bredvid. Men ännu lärer ifrågavarande: plan icke lagt sig som hinder för de större och farligare tullfiskrärne, hvilka, derifrån utsinygande, fångat så mången omisstänksam småfliski .. Rå Inom denna hemlighetsfulla plats låg tulljakten förtöjd samma stormiga oktoberafton som, vi nyss omnämt; Menu vi skola icke nu titta iv i kajutad, der Iden unge befälhäfvären, fiågra månader eftet det vi sist träffide honom, sitter och rätt förnöjd bläddrar 4 jotnalen; utanixi vilja i stället besöka en af hyttorna uppe vid den gamla vetten på holmen.