Aftonbladet – 26 februari 1859, sida 2

riktigt att säga: deflämta;. hvem först kan nå ett ämnad! måls —; om att.-bespruta : hvarann. är så särdeles snyggt; or att dra en hals; en rygg ur djupets löndomp är så särdeles i vackerts. . Men du har ett finare öra du, än jag. Dåjagsäger: Sjelfsvåldigt lekande,-i vågen: glimma Två hymfer, lydande blott nöjets läg, så finner-du mig meget tör ; och då Atterbom säger; Och lekande i klara vågor skämta ae Två jungfrär , skalkande ji ungdomsbranden , så finner du. det! poetiskt vackert sagdt. Nå, det medges; alltför. gerna. Men om min. vers är omeget tör,, så; är jag rädd att Atterboms är meget het. Eld-och vatten. — se det är fosforistiskt det! Det är i din genre, Anders Petter. Man tycker nästan att det fräser af de der ;mamsellernan: Och fiskarne flämta och ropa: Fy f-n, hvad det börjar. bli hett! Det förundrar mig att ett -såfint drag: undgått en så fin klippare, som-du är, (Om: jag med-denna kritik å la Anders Petter RR den älsklige Atterboms skugga, så är det ditt fel, bara ditt fel — jag tvår mina händer.) I alla fall, om du tycker att min vers är för btorr, så kan du ju skölja ner den med en klunk ur någon af de: Cyper-flaskor,; som du-så behändigt insmugglåt i din vers. Se:det,är sen vers, som heter duga, det! Den är: icke tör den. Jag finner .denalldeles beundransvärd. Skada blott att den, är något.för fri och alltför mycket moderniseråd. Mina nymfer, behaga dig icke, Atterboms jungfrur, icke heller — men tacka vill jag dina: mamseller ! Men ser då; de äro. något för fria, Atterboms. sjungfrurs måhända för blygsamma; nå så kan let ej få gå då för mina nymfer, efter som de i alla fall äro varelser utan kött och blod? Och inte kunde Tasso drömma om någon Larsson från Jön köping inte. Ser du, Anders Petter, detder är alltör mycket moderniseradt. Och när du säger: Nu sig i djupet de i hast begrafva Och sen på ytan visa......... aj, du måtte väl aldrig ändock vara ett femininum rån roddartrappan? — Ser du, Anders Petter lille, let finhs en saki-som heter samvetsgrannhet, fast len ej kan särdeles genera sådana lätta och glada själar, som du är. Och när man skall öfversätta Tasso, så får det lof att ske med en smula samvetssrannhet och :pietet; om anrättningen sen ej smakar lin läckergom — så mycket värre för dig. Men i alla fall, bortsedt från dessa små stötestejär, finner jag, som sagdt, din vers beundransvärd, Skaffa dig originalet, om du ej har det, hvilket allt jer så ut —, lär dig nödtorfteligen italienska, gör så