Aftonbladet – 26 februari 1859, sida 2

Jag kunde icke svara. Sällketen är riktigt qväfvande. En god ingifvelse lärde mig det bästa svatet:..jag. .lemnade honom detta bref till dig, mammal Han läste det under tystnad, men icke utan stark rörelse. Och se, mamma, nu öppnades på vid gafvel paradisets portar för din egen Emilia! Hvad Åke sade mig får förblitva mellan oss. Jag rodnar i salig glädje ännu vid minnet af.dessa ögonblick, Men jag låter mamma åna att han fruktat att jag ej förstått mitt eget bjerta. Och nu denna resa — vi två... han ochjag! Gud välsigne dig, älskade mamma! Tänk oupphörligt på din lyckliga Emilia. P.S. Nej, en sak till måste jag bestämdt anförtro mamma... men låt ingen dödlig se det.. Åke kan vara lika mycket älskare SOM Len. Ack,hvad har jag nu gjort! Då han gick, sade han: så innerligt bedjande: Emilia, skall du äfven skrifva om detta till. din mor? Mamma finner således att jag kan ingenting -;skrifva. Men, o, hvad det är svårt att tiga! 4 Jag. skyndar nu. att börja min packning för att tvinga mig att hålla ord. Farväl, farväl, lilla mamma! P.S. Just som jag skulle lägga in min mörkgrå sidenklädning, kom jag ihåg att han icke förbjudit mig att säga huru många gånger han kysste mig på hand... Mamma — det var 10 gånger! Och jag har nämt blott handen! Nu är det riktigt slut. P. 5. Älskade mamma, detta är då afgjordt mitt sista P. S. . Mamma kan i djupaste förtroende låta fickorna veta: det sista om handkyssningen, y flickorna förargade mig alltid med sitt påstående att Åke icke alls liknade en älskare Slut på förra delen.